Fortsatta funderingar om funderingar

Som jag varit inne på ett par dagar är det mycket som försiggår i min arma lilla skalle. Ett uttryck från Christina tror jag, som säkert kommer någon annanstans ifrån från början.

Jag vill ta fasta på ordet för veckans konstellation - LEKFULLHET.

Det blir alltför ofta för allvarligt i mina funderingar. Varför tänker jag så? Varför känner jag så? Varför kan jag inte vara nöjd?

Känner en strävan efter mer, även om jag både läst, varit ute och gått och kanske sett något bra på TV. Även fikat och pratat med någon på telefon. Skulle det inte räcka? Varför känns det så ofta som jag skulle ha gjort något mer eller något annat?

Varför vill jag ha svar på alla varför? Önskar att bara kunna vara nöjd med det som är. Känna mig mer tillfreds med tillvaron. Kanske har jag strävat för mycket i för många år för att det ska funka att bara vara? 

Tror jag ska fortsätta försöka. Släppa taget. Känna frid i stunden. Försöka koppla bort aptjattret. Ett annat ord från Christina. 

Tillit till tillvaron och varandet i det som är. Träna, träna, träna, fast utan att kämpa, kämpa, kämpa.

Mentala bad

 Fortsätter på gårdagens tema med lite om mentala bad. För att jag tränat på det idag.

När jag vill somna om och tankarna bara rusar. Då får jag duscha mig med tillåtande tankar. Tillåta att jag även har tankar som inte är så sköna. Allt är inte bara solsken och sång.

Men, när de mindre trevliga tankarna kommer, tänka att de också är där av en anledning. Det är viktigt att bejaka allt som är.  Bada det mentalt. 

I mitt huvud pågår så mycket för det mesta. Tror att det är så för många. Men inte alla. Inget är samma för alla. Men när det dyker upp jobbiga saker så försöker jag bejaka dem. Bemöta med goda tankar, kanske andas lite djupt och tänka att det går över.

Som jag skriver nu känns både lite flummigt och utlämnande. Är det något att skriva om, är det inte lite för litet. Ingen fråga liksom. Men å andra sidan är de små frågorna viktiga. Att våga vädra både det ena och det andra. Så jag gör det.

Mental fotboja

Igår kom detta upp i mitt huvud. Så var det en dag då jag inte ens bloggade.

Det är mycket nu. I mitt huvud och system.

Men just detta med mental fotboja är lite intressant. Att vi har sådana. Kanske inte en utan flera.

Saker som vi är fast i fast vi tänkt att vi ska lämna det bakom oss. Saker som sitter som en fotboja fast vi tror att vi har lämnat.

Pratade lite med en vän om det och hen hade det ännu starkare uttrycket - mentalt fängelse.

Vill inte trassla in mig i för många resonemang kring detta, hellre lämna till vidare reflektion.

Ett till inlägg i det hela - Mentala bad. Hur badar vi oss för att komma ur de mer låsta lägena?

Shit I did it again

Inser att klockan gått över midnatt och jag har inte bloggat..

Men nu 20 över midnatt kan jag väl säga så. Säga så vadå? Att vi hade tvättid för det hade vi. 

Hade jag något bättre till mitt försvar? Nej.

Men, nu när tvätten är hämtad lyssnar jag på The Specials. Lite försvar.

Skogsbad är bra medicin

Ja, när det har varit mycket så är det väldigt skönt och läkande att gå en promenad i skogen.

Jag föredrar de inte alltför raska, för då kan hinner jag se allt vackert, andas, lyssna på fåglarna och känna marken under mina fötter. Den berikande miljön blir min, jag badar mina sinnen.

Vill dela en text ur Varje steg väcker svalkande vind, av Thich Nhat Hanh:

När vi går meditativt masserar vi jorden med våra fötter och planterar glädje- och lyckofrön med varje steg. Vår moder [jord] helar oss och vi helar henne.

Så fint att kunna läka sig i naturen och samtidigt bidra till läkning. I kväll ska jag vara med på naturkonstellationer digitalt. Det blir spännande. 

 

 

 

 

Låt alla goda krafter bidra

Webinar som jag redan glömt namnet på men det var SMER - Statens medicinetiska råd och Funktionsrätt Sverige som anordnade, kring etik och psykisk hälsa i pandemin.

Flera sade kloka saker men jag väljer ut det som handlar om mitt fokus just nu. Det var ordföranden i NSPH, Ankie Sandberg som satte ljuset på det och bland annat sade:        

- Vi har drabbats som samhälle och ska lösa det som samhälle. Låta alla goda krafter bidra.

- Socialminister m.fl. är nu äkta intresserade.

- Vi behöver en gemensam samhällsanda och civilsamhället är en viktig faktor i detta. (Ordet kanske inte var civilsamhälle, andra uttryck som användes var föreningsvärlden, det frivillga, frivilligorganisationer, och idella sektorn.)

Så bra när vi får höra liknande budskap i olika sammanhang och det upplever jag att jag gjort. Även om flera av dessa sammanhang är just inom civilsamhället så är flera, som AllAgeHub i samverkan kring frågorna. Att även höra intresse på ministernivå låter bra.

Apropå mångfald skrev jag i chatten - Mångfald är bra, alla kan bidra. Det är så viktigt för vår framtid, att alla får möjlighet att bidra utifrån sina förutsättningar.

Efter mötet cyklade jag till Majorna för ett möte med en av mina underbara människor. Vi kunde sitta ute i solen och fika, med varsin filt runt benen. Viktiga samtal och reflektion. Viktigt att få ventilera för både mående och byggande av framtid.

 

Jobba, jobba, jobba - inte svårt med engagemang

Idag blev inte alls någon ledig dag för att jag valde att jobba igår på söndagen.

I stället har jag haft fyra bra möten som alla var engagerade och engagerande och känner som goda bidrag till fortsatt formering av framtiden.

Kring hjärntrötthet hade jag möte med min "side-kick" eller "musa" som hon valde att kalla sig. Det blev lite kul när jag klipper in definitionerna från Wikipedia, se nedan.  Det viktigaste är att vi inspirerar varandra och kommer med idéer och saker att göra tillsammans. För att få till utbildning och kunskapsspridning om hjärntrötthet.

Så hade jag ett möte med min jobb-coach inom starta eget. Bra att reflektera tillsammans över mitt läge i nyföretagandet. Det känns rätt bra och fint att kunna ha dessa avstämningar.

Efter det var det dags för resursgruppen kring social ekonomi. Vi var eniga att använda ordet Civilsamhället i stället, eftersom det är bredare. Olika tankar kring vad vi ska fokusera på under året. Underlag i bland annat Handlingsplan kring Överenskommelsen och Funktionsrättskonventionen. Vi fick i hemläxa att läsa på och så har vi nästa möte om en vecka.

Dagens sista var ett "kaffemöte" om AllAgeHub. Anordnat av ABF och med ett 25-tal deltagare från olika föreningar, många PRO men även andra. Här pratades verkligen om vikten av att Civilsamhället bidrar och många deltagare var aktiva i frågestund och diskussion efter presentationen.

Jag avslutade dagen med att skriva rent anteckningar och skicka till kontakterna på ABF och AllAgeHub, samt säga att detta vill jag jobba mer med.

Nu har jag även skrivit här. Dags för välförtjänt vila.

Källa Wikipedia 

• "En sidekick (även bollplank,^[1][2] medhjälpare, hjälpreda, assistent eller högra hand^[3]) är en stereotyp i litterära och filmiska sammanhang, en nära medhjälpare och följeslagare till hjälten. Den ursprungliga betydelsen är "vän" eller "kompanjon".
• Musa - "gudinnor som inspirerade även andra konstnärer, filosofer och intellektuella"

Jobba på helgen, jobba när du vill

Jag fick ett mejl från något starta-eget-ställe. De hade en 30 punkter lång lista på vad som "gäller" om den startar eget.

Det tog inte många punkter innan jag slutade läsa och jag har förträngt det mesta av de idiotier de delade. 

Men minns ett - du måste jobba halvtid, med det menar vi halva dygnet.

Tänker att jag ska återkoppla dem om vilka dumheter de håller på med. Men vet inte om jag orkar eller ska ägna energi åt det. De ändrar sig troligen inte. De lever väl på sina övertygelser.

Men, att leva på övertygelser som en vill tvinga på andra, utan minsta reflektion att det kan se olika ut. Det tycker jag är skrämmande dumt.

Det här dök upp i mitt huvud när jag funderade på att dela att jag har "jobbat" idag. Tänkte väl att några kommer tycka att det är konstigt. På en söndag. Skillnaden är att jag inte är tvungen. Jag kan välja. I morgon när det är måndag kanske jag inte jobbar.

Det är underbart att kunna gå efter den inre kompassen. Även om jag inte vill förneka att det även är rätt besvärligt både nu och då. Ibland pekar inte nålen alls stadigt utan svirrar nästan runt i oändlighet. Vad vill jag, vad ska jag?

Då gäller det att ta några djupa andetag, gärna lägga en hand på hjärtat och den andra på magen och så lyssna inåt. Tillit.

Vernissage på Galleri Majnabbe

Idag har jag varit på vernissage på Galleri Majnabbe. Så härligt med lite konst och kulturupplevelse.

Utställning med Agneta Goës - "På jakt efter fjäril", miniretrospektiv, bilder och vävar 

Klara färger och många uttryck. Glädje, både i konsten och i att få vara på utställning. 

Solen lyste in och speglade sig som synes här och i speglingen ovan. 

Försmak av våren.

Arrangemanget var förstås enligt restriktionerna, med vakter i båda ändar och partytält utanför för de som fick vänta en liten stund.  

Galleriets Facebook-sida

Dödssynder - Dygder - Dvärgar - Attityder

 I morse vaknade jag och tänkte på dödssynderna. Följaktligen började jag strax tänka på dygderna, eftersom jag är mer inriktad på det positiva än det dömande.

Det vi ska sträva efter. 

Och då kom jag in på de nio attityderna, eller förhållningssätten i mindfulness, enligt Jon Kabat-Zinn.

Därefter dök de sju dvärgarna upp i mitt huvud. Hur hänger alla dessa saker samman?

För att komplicera det hela hittade jag nu en minneslista på Wikipedia. För att lättare komma ihåg de sju dödssynderna förknippas de med varsitt djur:

Högmod – påfågel

Girighet – räv (eller groda^[5])

Lust – get

Avund – hund

Frosseri – gris

Vrede – varg

Lättja – åsna 




Det här blev lite större än jag tänkt mig och inget en reder ut på en kafferast. 

Å andra sidan är frågan hur viktigt det är att reda i det?

Kanske bara återgå till min huvudsakliga åsikt sedan länge, att alla dödssynder hänger på den största dödssynden (enligt mig). Nämligen GIRIGHET. De flesta andra skulle inte finnas utan denna. 

På min lista skulle jag även utesluta LUST och LÄTTJA som dödssynder. Dygderna FLIT och KYSKHET kan vara lika illa.

Men framförallt resonerar nog förhållningssätten / attityderna i mindfulness:

Nybörjarsinne

Icke-dömande

Acceptans

Släppa taget

Tillit / tilltro

Tålamod

Icke-strävand

Tacksamhet

Generositet

Mer i linje med dem jag vill leva.

  

 

Samskapande

I förrgår var jag med på en fantastisk dag. Jag hade anmält mig utan att riktigt veta vad som väntade. 

Hade trott att det kanske skulle vara en följd med föreläsningar, men det var något helt annat - en dag fylld av samskapande och goda samtal.

Nu när jag tittar på sidan ser jag att rubriken säger något annat. Och läser vidare att det en skulle ha med till dagen var nyfikenhet och vilja att bidra.

Det utlovas inspirerande samtal med människor från många sammanhang och länder. Det infriades verkligen. 

Reimagine Leadership - reunion/new beginnings
- explore how ​to relate, work and thrive in complexity

Det blev den sortens delande och lärande som verkligen är en rikedom, som inspirerar och får en att växa. På förmiddagen var jag i en "break-out" som handlade om att skapa "communities", gemenskaper. Där kunde jag prata om HjärnPunkten, andra i gruppen hade både liknande och annorlunda exempel. 

Det är spännande att så snabbt kunna påbörja goda samtal, delande och samskapande med människor som aldrig mötts förut. Oavsett vilket land eller vilket sammanhang, när ämnet och fokuset är gemensamt och viljan god. Då blir det intressanta och givande samtal.

På eftermiddagen handlade det om mångfald och inkludering. Tre exempel på verksamheter, en i Sverige, en i England och en i Zimbabwe. Spännande att lyssna på och sedan i mindre grupper prata kring och kring våra egna erfarenheter. Även här hade jag mycket från HjärnPunkten att dela. 

Vi problematiserade detta med inkludering, att det inte alltid är bra. Att exkludering kan vara viktigt också. Men att det är viktigt att vara tydligt med varför exkludering behövs. Exempelvis i HjärnPunkten så behöver de som inte har förvärvad hjärnskada exkluderas för att det ska bli den trygga samvaro som gruppen tidigare saknat. En gemenskap där man inte behöver förklara sig utan blir sedd för den man är, i den dagsform man är. 

Dagen avslutades med att konstatera att vi fyllt våra hinkar med hopp. Låter lite kul på svenska - Bucket full of hope låter naturligare.

Hoppas på fler dagar som denna.

Underbara människor

I detta att få göra saker som jag vill, lyssna till mitt hjärta och min inre kompass. I det kom det till mig att jag ska omge mig med underbara människor.

Reflektion på det. Alla människor är underbara, på olika sätt.

Men för mig just nu är de underbara människorna de som förstår den väg jag är inne på, den process jag är i. De människor som jag kan ha genuina samtal med, som jag kan bolla idéer med oavsett hur galna de kan tyckas. De icke-dömande, tillåtande, verkliga, fantastiska människorna.

Nästa steg i detta är underbara möten. För det är det vi har med underbara människor. Och du behöver inte känna människan innan, de finns överallt. Igår var vi över 400 personer i en konferens och jag fick möta några av dessa i underbara möten. Allt digitalt förstås, men ändå med kvalitet.

Känslan av att vara i ett tillåtande sammanhang där energi och välvilja flödar. Det är stort. 

Konferensen jag var med på igår heter Reimagine Leadership. Inspirerande och hoppingivande.

Missat inlägg den 19 januari

Det gick inte så många dagar innan jag helt glömde bort att blogga. Efter en intensiv och mycket givande dag med "Reimagine leadership" kom en vän över på kvällen.

Först i morse kom jag på det och skriver här en liten ursäkt. Mest till mig själv, att tillåta sig att vara mänsklig är viktigt.

Återkommer med dagens inlägg.

Del av en tid som varit

Igår lyssnade jag på en podd, jag som inte är bra på att lyssna på radio och poddar och så... men nu var det min vän och förebild Miku Maria som pratade. I Avslutspodden, avsnittet här.

Så fint att höra hennes historia om tiden med Social Media Club, WebCoast, Geek Walk, Geek Girls och allt hon var med och skapade och höll levande under några fantastiska år.

Så viktigt för så många.

Så pratade hon om varför det blev dags för avslut, ändrade förhållanden, mindre kärlek och mer girighet sammanfattar jag just nu när jag skriver. Det gick från #sharingiscaring till "what's in it for me". Det gick från genuint gemensamt delande och lärande till mätande och räknande av antal klick och "likes". Från en varm gemenskap till ett ställe där många bara ville ha utifrån sitt eget intresse och vinning. Tog saker för givet i stället för att bidra.

Hur blev det så? Inga färdiga svar. Men för mig gav detta lyssnande en insikt kring det som jag var en del av i ett historiskt skeende. Jag är lycklig för det.

Samtidigt som jag lyssnade kom den här bilden till mig i ett annat flöde. Synkronisitet*. 

Och idag kom ett inlägg av Seth Godin - Three Types of Kindness. Vad har då "kindness" med detta att göra,  jo, den här delen är precis det som Miku Maria gjorde, och säkert fortsätter att göra:

"And there’s another: The kindness of not seeking to maximize short-term personal gain. The kindness of building something for the community, of doing work that matters, of finding a resilient, anti-selfish path forward"

 

Så härligt när det som är och det som har varit i tiden liksom slingrar sig samman och bildar ny mening.

Tack till Miku Maria. 
Lycka till till oss alla som vill verka i liknande anda.

* Synkronicitet (nybildat ord baserat på synkron = samtidig efter grekiskans sýnkhronos) är ett begrepp som står för "ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband". (Wikipedia)

Resonera med sig själv - Behovsprövning

Fortsätter lite på gårdagens tema om att sakna lust eller fokus eller så. 

Tänker att det är viktigt att låta sig själv vela, eller fundera runt, reflektera och vänta lite. I dagens samhälle så är det vanligt att bara rusa på. För när en rusar på hinner en inte känna efter.

Känna efter kan vara jobbigt, inte alltid som det är de goaste känslorna som poppar upp. Det kan skava lite och så kommer tvekan eller oro. Trots att det är helt naturligt kan det vara just jobbigt att känna lite obekväma känslor. Skönare att vara i flow, i flödet, eller hur?

Men först när det skaver lite kanske det blir tillfälle till den så viktiga reflektionen. Ska jag verkligen göra det här? Är det nödvändigt? Är det vad jag vill?

Ett par djupa andetag och kontakt med marken under fötterna, universums krafter och hjärtats röst. 

Vad vill jag? Egentligen.

Jag har en god vän som använder begreppet i rubriken, behovsprövning. Hon tycker om att det låter lite myndighetsspråk, för det hjälper till att låta det bli lite viktigt i livet. Att behovspröva vad jag ska göra, inte bara svepas med. Så lätt att göra det som förväntas, det jag brukar göra eller bara det som liksom bara blir. 

När jag behovsprövar så tänker jag igenom vad det handlar om. Vad är det egentligen jag vill? Är det här något jag kan strunta i eller vill jag det? Behöver jag det? Ska jag det? Många små bra frågor som inbjuder till eftertanke. Med lyssnandet inåt, den inre kompassen om du så vill. Att ta en liten stund till detta resonemang med sig själv kan göra skillnad.

Som nu när jag skulle skriva och det skavde lite. Jag bestämde mig för att börja och så blev det lite text. Hur bra den blev tänker jag inte döma så mycket. Den blev och jag bestämmer mig för att vara nöjd med det.

Ibland saknas lusten ...

 ... eller så känns huvudet bara helt tomt.

Som för mig nu, kan inte komma på något att skriva om. Förutom det här då. Att så kan det vara.

Det är helt okej.

Det är bara naturligt att inte alltid kunna "leverera". Ibland behöver en bara vara.

Så det tänker jag göra nu, bara vara.

Skogsbad och oväntade möten

Senaste veckan under mina promenader har jag funderat på ordet skogsbad, som jag hört men inte riktigt bekantat mig med.

 Jag hittar på Friluftsfrämjandets webbplats:

"Skogsbad, eller på japanska, shinrin-yoku, handlar inte om ”bad” i sin ursprungliga bemärkelse, utan om att bada våra sinnen i skogen." 

"Skogsbad handlar om att vara i naturen med öppna sinnen. Att genom syn, hörsel, smak, lukt och känsel vara mer i nuet för att komma åt hälsofördelar. I en vardag med mycket intryck hittar många ut i naturen för att få återhämtning, där skogsbad är ett sätt."

Jag har läst om forskning som visar på att på kort tid, om det var 20 minuter eller en halvtimme, så sänks stressnivån. Om en går ensam och förstås utan mobiltelefon eller musik i lurar. Har inte källan här och nu, men återkommer säkert kring detta.

Funderar på hur jag ska införliva detta med naturupplevelser och dess stärkande effekter i min verksamhet. Kanske guidade promenader med inslag av mentorsamtal? Vi får se.

På dagens promenad hade jag även ett par fina möten. Ett med husse till en valp, ett med en koltrast och så med en vän som helt oväntat fanns där, i "min" skog. Hon hade kommit för att promenera med en vän och vi fick ett fint samtal i vintersolen. 

Ibland bara gå i tystnad, ensam "ur spår". Ibland följa de allmänna vägarna med möjlighet till dessa oplanerade fina möten.

Civilsamhället, social ekonomi och utbildning

Dagen har varit intensiv med 

1) samtal kring hur vi ska arbeta i resursgruppen Social ekonomi inom Funktionsrätt VGs styrelse.

"Ska det bli bra ska civilsamhället vara med eftersom det också riktar sig till civilsamhället."

Kring delatktighet och att genom att ge så får man mer. Genom att samverka i stället för "vi mot dem". Att hitta former där det vi gör tillsammans blir mycket större än summan av delarna.

Vi håller på med ett underlag för arbetet och ska ha första gruppmötet kommande veckan, för att kunna presentera för styrelsen på nästa möte.

2) samtal kring digitala utbildningar, lärplattformar och de viktiga pedagogiska utmaningar som finns. 

Där kommer Utbildningsgruppen inom Hjärnkrafts förbundsstyrelse ha första möte på måndag. Bra med lite mer underlag och att ha pratat igenom utmaningarna.

Dagens korta citat från Seth Godin:

"And community is essential. The people you surround yourself with can reinforce your story, raise the bar and egg you on."

Community översätts (av Google Translate) till GEMENSKAP på svenska och det är där mitt tillsammans finns. Men community används även på svenska, för grupp eller nätverk eller så, och det är klart i dessa ska det finnas en gemenskap för att det ska bli bra. Eller hur?

Nätverk, grupperingar, möten och underbara människor som kan stärka varandra. Tillsammans.  

Brain Athletics för fysisk aktivitet och berikande miljö

Förutom styrelserna i Funktionsrätt VG och Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft är jag med i styrelsen för Brain Athletics. Det är en idéburen rörelse där idrotten, hjärnforskning, funktionshinderrörelsen och företag som är intresserade av vår hälsa och hjärnhälsa samverkar.
Igår på årets första styrelsemöte kom vi överens om att blåsa liv i Facebook-sidan för Brain Athletics. Där ska vi dela våra tips och råd hur kring vi själva rör oss och finner berikande miljöer. I skrivande stund är det osäkert om mitt första inlägg men Kajsa Asp har skrivit om hur vi kan skapar ett långsiktigt hållbart arbetsliv dessa tider?
Hon säger: - Dela gärna med dig av dina bästa tips! och det är just det vi vill, att vi kan starta en rörelse kring rörelse, där många delar med sig. Annika Petersson, kassör i Brain Athletics var faktiskt först ut. Bra jobbat!
Gå nu till Facebook och dela med dig, länken finns ovan.

Värdet av småprat

En styrelsekollega i Hjärnkraft delade följande: 

 "Småprat ska inte föraktas. Videomöten i all ära, de är bättre än ingenting. Men om man verkligen vill få något gjort måste man träffas –i samma rum.

Denna träff förbereds, förutom med dagordning och annan formalia, med småprat. I småpratet sköts också delar av uppföljningen.
Korridorsnacket, fikasamtalet – vad man än vill kalla det, är oljan i maskineriet. Utan det gnisslar och skaver det." 

                                                                                   ....av Lena Melin Aftonbladet

På det reflekterade jag att det är helt sant, att det gnisslar och skaver på många håll nu.

Vi behöver hitta former för att få in småpratet även i digitala möten. En uppgift för nya året. Kanske det kan bli digitala möten 2.0.

Idag har jag varit i tre digitala möten av god kvalitet. Två av dem lite mindre och med kända deltagare, då blir det ändå lite, om inte småprat, så möjlighet till goda samtal. Men tröttande är de digitala mötena. Bara att se alla med olika bakgrund och belysning och olika kvalitet på ljud o.s.v.. Och "energin i rummet", kroppsspråk och annat, går vi förutom småpratet miste om. Dessa värden som finns i mänskliga möten går inte att ersätta. Värt att fundera på. 

 

Nytt arbetsår

Jag har varit lite tveksam till när min arbetslust ska komma tillbaka. Kul då att den gör det idag, måndagen den 11 januari 2021. Årets första arbetsdag för alla som tagit klämdagar i jul, mellan nyår och efter trettondagen också. 

Det kan ha varit väldigt bra att vila upp sig så mycket, känns som jag har behövt samla krafter.

Mitt nya företagande innebär ju att jag inte behöver känna något krav på arbetstider eller 40-timmars vecka eller så. Det är ju en av orsakerna jag har valt det här. Inte att förglömma. Viktigt att påminna mig själv om.

Det finns så många myter om arbete och kanske ännu mer om att vara företagare. Att en måste jobba så mycket och det kanske en behöver. Ibland. Men inte på samma sätt och med egna val kring arbetstoppar som förstås kommer. Och med en helt annan frihet att göra mer som det passar. Inga kontorstider mer, om jag inte vill. Anpassningen blir efter kunder och samarbeten och så. 

Andra krav som en anställd inte har, att styra och leda sig själv, forma verksamheten och sätta uppnåeliga mål m.m. 

Att vara sin egen chef är väl inte alltid angenämt... men jag tror att det kan komma att gå. Bara jag är snäll mot mig själv och fortsätter att jobba på att ha måttliga krav på mig själv som chef och medarbetare. 

En sak som jag bestämt mig för att ge stort utrymmer är att omge mig med underbara människor. Samarbeten och samverkan, bolla idéer, ha goda samtal, nätverka och peppa varandra och så.

För att få energi ge god energi och odla det som ger lust och glädje. Så klarar jag nog utmaningar och prövningar.

Spännande tider väntar. 

Vad är roligt? Vad får en skratta åt

För första gången på hundra år ungefär så tittar jag på American Funniest Home Videos som plötsligt dök upp i flödet på tv. 

Jag har ofta funderat på vad en får skratta åt, vad som är lyteskomik eller typ elakt på annat sätt. Men nu när jag kollar på dessa rätt oförargliga filmer, filmade av familjen och delade på kanalen, så undrar jag. Vad är det för fel med att skratta åt någon som ramlar lite dråpligt, eller säger något kul? Någon som bjuder på sig själv.

När en gör saker med värme. Inte skrattar åt någon utan med någon. Då ingår det väl i det som ger värme åt mänskligheten. Så tänker jag.

Ska nog skratta vidare och bjuda på mig själv liksom de i hemmavideorna bjuder på sig.

All värme och leende och kärlek till dig, till alla.

Mänsklighetens möjligheter

Idag kom ett inlägg från jätte länge sedan till mig. Jag skrev om medmänniskor och motmänniskor. 

Apropå att jag gillar att vända på ord och perspektiv. Livet är inte svart och vitt utan en himla många nyanser.

Filmen Catwalk att rekommendera i frågan. Om hur olikhet är rikedom.

Och så möjliga saker. Som bara kommer till en.

Idag fick jag för mig att ta bussen till stugan, till Askim alltså. Några minuter från Frölunda torg. Så visade det sig att min goda vän Pia var där, satt i solen och liksom väntade på mig.

Det blir så bra ibland när en inte försöker för mycket. Utan bara gör.

Vilken fantastisk timme i solen tillsammans. Så kom molnen. Vi var ute rätt, på mer än ett sätt.

Livet kan leka. Försök leka med.

Möjligheternas Moln

Namnet på mitt företag är Möjligheternas Moln, tack vare Matti Bergström och för att möjligheter är så viktigt. Att se möjligheter i stället för hinder.

Så här ser min fina logga ut. Den har min dotter Sally Söderberg tagit fram till mig.

"Det handlar om bland annat om hjärnans "möjlighetsmoln" som behövs för helhetssyn och värderingsförmåga och för uppfattning av naturen runt oss."

Så beskrev jag lite grann i ett inlägg på Facebook, både där och på Linkedin kommer jag fortsätta att skriva om den spirande verksamheten.

Den 19 december fick jag möjlighet att presentera ämnet hjärntrötthet i en adventskalender som företaget ProAgile hade på Linkedin/YouTube. Kerstin om hjärntrötthet.

Människan och tekniken

Ämnet för dagen kom till på förekommen anledning, så att säga.

När jag skulle skriva på datorn, som jag brukar, så fanns plötsligt ingen uppkoppling till internet. Vilket föranledde en del testande, att starta om webbläsare, dator och så.

Vardagsmat med teknikstrul, för alla och envar. Nu i de digitala mötestiderna kan vi undra hur mycket tid som går åt till teknikstrul?

Visionen i början av persondatorernas intåg i våra liv, och de första mobiltelefonerna, var att tekniken skulle hjälpa och avlasta och frigöra en massa tid.

Nu under ständigt digitalt flöde och närvaro i sociala medier, påtvingade digitala möten, med det ständiga teknikstrulet, kan vi undra. Har vi fått frihet eller blivit fångar?

Självklart är mycket positivt, som att kunna mötas digitalt när vi inte får resa eller ses, få tillgång till information och kunskap samt att enkelt kunna nå ut, för att nämna något.

Men viktigt att reflektera över när tekniken tjänar oss och tvärtom, och vad vi har den och tiden till. Inte svart eller vitt, rätt eller fel. Utan regnbågens alla nyanser, olika i olika sammanhang.

En radioreklam som går just nu säger ungefär ”Att ha mobiler på möten är som att ha ett spädbarn i rummet. Kräver ständig vaksamhet och vid minsta pip går uppmärksamheten dit”. Lite tänkvärt.

Nu när teknikstrulet störde mig märker jag att mitt fokus blev splittrat. Kan bero lite på sena timmen också så jag stoppar här.

Påven om det allmännas bästa som drivkraften

Positivt överraskad och glad blev jag när jag i gårdagens Dagens ETC läste om Påven Franciskus som skrivit sin tredje encyklika med namnet Fratelli Tutti (Vi är alla bröder)

"I sitt tredje brev till den katolska kyrkan skriver han om att bekämpa egoismen och bygga en ekonomi där det allmännas bästa är drivkraften. "

Har han läst min blogg? Nja, inte så troligt även om auto-översätt finns. Men, så tydligt det blev att det är det här som ligger i tiden. Jag visste inte ens att han varit kritisk till nyliberalismen. Jag har ärligt talat inte vetat mycket alls om honom, mer än att jag snappat upp att han är klimatmedveten. 

Det får nog bli ändring på det nu.

Jag läser vidare:

"Det mest överraskande är ändå att påven strax därpå publicerade sin tredje encyklika med namnet Fratelli Tutti (Vi är alla bröder). Encyklikan baseras på Bibelns berättelse om den barmhärtige samariten men Franciskus betonar att han på ett avgörande sätt inspirerats av de samtal han fört med den ortodoxa kyrkans patriark Bartolomé och med den store imanen Ahmad Al-Tayeb i Kairo. "  

"Det sista kapitlet slutar med: ”Gud ser inte på oss med ögon, utan med hjärtat och Guds kärlek är densamma för alla människor oavsett vilken religion hen tillhör eller om hen är ateist”."

Börjar förstå att rubriken talar om sprängstoff.

"Naturligtvis är det Gud som är huvudfiguren i encyklikan. Men bakom det religiösa språket döljer sig en oförsonligt kritisk uppgörelse med nyliberalismen och en inbjudan att bygga en bättre värld nerifrån och upp. Vi behöver en ny ekonomisk arkitektur där det inte är vinsten, utan det allmännas bästa, som utgör drivkraften, skriver påven. Och, fortsätter han, vi måste omorganisera och förbättra FN och alla internationella organisationer så att de genomsyras av broderskap och solidaritet och inte nationell egoism."

I slutet av texten talar en kvinna om den sociala insats hon gjort utför. Hon erkänner att hon mest gjort det som en plikt, för att få ett erkännande. Men att hon nu omprövat och gör det av kärlek och ser de som hon hjälper som sina bröder, En man som har sett sitt företag som sitt livsverk har gjort om det till ett personalägt kooperativ. Han får frågan om varför:

"– Jag drabbades, säger Carlos. Jag insåg att påven har rätt. Först när vi på allvar behandlar varandra som bröder kan vi bygga en bättre värld."

Jag känner mig också drabbad, positivt, av ett hopp, ett allt större hopp. Det är inte bara jag och några till som har liknande tankar om en bättre värld. Påven står bakom och han har inte bara makt, han har samtalat med de som har makt inom andra religioner och han erkänner även ateister. Det är stort.

Det ger hopp. 

Påvens brev är sprängstoff av Lars Palmgren (artikel i Dagens ETC 2021-01-05)

Tillsammans

Tillsammans är ett ord jag inte minst igår använde flera gånger. 

Tillsammans är ordet för året, tänker jag. Men vill då reda ut lite vad jag inte menar med tillsammans, vad många missförstår med tillsammans.

Tillsammans innebär inte att alla ska göra samma saker, samtidigt,

Tillsammans betyder samverkan kring en gemensam sak, ett fokus, ett engagemang, ett mål.

Samverka behöver inte betyda samarbete, att vi arbetar tillsammans, men vi behöver samsyn för att göra något tillsammans.

Tillsammans betyder inte att vi behöver vara lika, tycka lika eller göra lika. Tillsammans betyder i stället att vi stärker varandra just genom våra olikheter, vår unika kompetens och vår mångfald.

Ett exempel från mig barndom är att alla i vår familj hade uppgifter att göra, från vi var 10-12 år gamla hjälptes vi åt att sköta vårt hem. Bägge föräldrarna förvärvsarbetade och det finns ingen anledning att inte barn och ungdomar ska vara delaktiga, tvärtom. Vi fick dessutom vara med och påverka vilka saker vi ville göra och vi kunde förstås byta med varandra och hjälpas åt. Samverkan. Tillsammans. Ibland samarbete, ibland individuella insatser för det hela.

Det individuella har haft alldeles för stor plats i många år. På det vis ordet individuellt har missbrukats som att det bara gäller att stärka egon o.s.v. Ytterligare ett ord att återkomma till.

Synliggöra och stärka "civilsamhället"

Sätter civilsamhället inom "duttar" - citationstecken - i rubriken. Ordet är nog inte särskilt känt eller vedertaget utanför vissa kretsar, de så kallat berörda eller närmaste.

Civilsamhället behöver därför synliggöras, vad alla gör i det. Föreningsliv och folkbildning. Den sociala ekonomin. Det alla gör ideellt för att de har ett starkt engagemang och oftast en stor vilja till förändring och förbättring.

Det är där jag har verkat mina fem år som ombudsman och där jag verkar i mina styrelseuppdrag och i de arbetsgrupper jag ingår. 

En formulering är 

Det som civilsamhället bidrar med i välfärdsbyggandet. Det som ligger utanför näringslivet och offentligheten. Ex. att föreningar deltar i regioners projekt så att de blir bättre och säkrar en bättre framtida lösning.

Jag letade efter en bra bild att tydliggöra med, men får leta vidare och kanske komma upp med en egen. Jag jobbar tillsammans med en styrelsekollega i Funktionsrätt VG med detta och vi kommer att återkomma.

Min fasta övertygelse är att vi ska synliggöra, tydliggöra och stärka den viktiga roll vi alla har i samhället. För att återta den viktiga roll föreningar och folkbildning liksom andra typer av gräsrotsrörelser har. Aktivism av olika slag är vanligt idag, men inte kopplat till de vedertagna formerna. För att komma vidare starkare behöver vi hitta nya former. 

Tillsammans kan vi jobba för att stärka och återuppbygga vår sönderfallande välfärd. Tillsammans är vi starka, vi alla engagerade eldsjälar. Och alla behöver inte vara eldsjälar. Det räcker långt med att tycka att en fråga är tillräckligt viktig för att ägna lite tid åt. Lite tid av många blir stor kraft.

Många otänkta tankar i detta ännu, men även många idéer att bygga vidare på. Vi hörs.

Hjärtats röst

 Ja, för att kunna följa kärlekens väg behöver en lyssna till hjärtats röst.

Välja ljuset och glädjen, göra det som känns bra och våga välja bort det som kanske pockar på. Det finns så många "måsten" och "borden" som vill fram trots att det är flera år sedan jag bannlyste dessa ord. Det var med hjälp av mitt favoritcitat från Samtal med änglar: 

 

"Måste och borde är döden.

  Låt glädjen föra din pensel."

 

Pensel och måla och EQ-painting. Skapa. Kreativitet. Livet.

Ljuset tillbaka idag har vi fått se solen. Underbart. Helt enkelt underbart. Men snålblåsten var kall.

Orden att använda i stället för de bannlysta kan vara till exempel - ska - vill - kan - behöver - ... Endast ett fåtal fall de orden verkligen har sin plats och då använder jag dem. Men oftast bromsar jag, backar och väljer om. En nyttig reflektionsövning. Vad är det egentligen jag ska/vill/kan/behöver? Just nu är det att gå och lägga mig. God natt.

 

 

Redan dags att tveka?

Det är den andra dagen på det nya året.

Jag som inte tror på nyårslöften. Jag tror ändå på mycket. Och tvekar mycket.

Varför ska jag hålla på att skriva en gång om dagen, vem tror jag att jag är?

Varför har Jante ett så stort tag över oss, över mig?

Varför kan vi inte bara tänka att det jag gör är på kul, lite för att prova på? 

För att så många hela tiden säger hur vi ska vara. Ska inte gå in på det nu. Återkommer. 

Just nu känner jag ändå att det är lite kul att jag skriver något alls idag. Kram på er

Kärlekens väg

Nytt år och överallt floskler om hur en ska sätta mål, ge löften och hålla på, för att det nya året ska bli "fantastiskt" och så mycket bättre än det vi lämnat. "Bara du anstränger dig så". Typ.

I stället för individens kravfyllda och kvalfyllda tillvaro vill jag förespråka TILLSAMMANS. Kommer att återkomma till det, mycket och ofta. 

Också det att gå KÄRLEKENS VÄG.

Den sanna vägen. Den som är hållbar att gå och hålla sig på. Att vara sann mot mig själv och uppkopplad med det goda universum. 

Tror det får bli ett kort inlägg idag, denna nyårsdag 2021. Önskar alla allt gott för det nya året, önskar alla mycket kärlek, gemenskap och närvaro i medvetenhet.