Att vara anhörig

 På en sida på 1177.se om att vara närstående/anhörig:

"Du kan vilja stötta den som är sjuk. Samtidigt kanske du själv känner dig pressad, trött, och orolig för hur det ska gå. Du kan också känna dig maktlös för att du inte kan påverka situationen med sjukdomen."

Jag känner igen det så väl, att vilja stötta och att känna sig maktlös. Vara trött.

Många år har gått och det har inte hänt så himla mycket positivt, även om det stundtals känns som om det är ljusningar både här och där. Ibland. Inte just idag. 

Så gick jag in på ÅSS sida

En stor del i frigörandet av sin ångestproblematik ligger i modet att konfrontera sig själv och sina tankar. Du som anhörig kan bli världens bästa stöd bara genom att ta reda på fakta om ångestens olika uttryck och effekter och lyssna aktivt när din vän pratar om sina problem. Kanske kan du också bistå din vän i sökandet efter en behandlingsform som är lämplig. Men glöm aldrig bort att dina egna problem och tankar är precis lika viktiga, att även du behöver stöd ibland. 

Jag har försökt vara bra stöd så länge, men känner mig maktlös för att jag inte når fram. Kanske det inte är mitt fel utan just det att modet att konfrontera saknas. Tänker ofta så, men hur hjälper jag då att ingjuta detta mod? Eller är det min sak? Kanske bara fortsätta söka den behandlingsform som är lämplig. 

Tänk vilken lycka det vore att hitta den.

Reimagine Leadership

Jag är inte säker på att jag helt förstår titeln på dagarna, men det är klart, om en tänker att ta ledarskap både över sig själv och sin tillvaro så. Plus det andra, ledarskap i organisationer m.m..

I januari var jag med på en dag anordnad av Malmöakademin, en organisation jag inte heller fått grepp om. På hemsidan står det:

Malmöakademin är en plattform för lärande över sektorsgränser

De anordnar fantastiska webb-konferenser som den i dag och i januari. Reimagine leadership.

          A learning community to enable change in complexity

Ett fantastiskt citat från dagen som sammanfattar andan: 

Somebody is gonna hear your song. So let's sing very loudly together :-)

Fortsatt berg- och dalbana

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ett vanligt talesätt. Just nu känns det mer rätt än på länge. Livet i pandemin. Inte som något en kunde ha tänkt sig. Inte heller kunde en tänka sig hur en skulle reagera.

Hur lever man i en overklig verklighet?

Hur gör man med allt det vanliga som man bara längtar efter men inte kan leva?

Så drabbas en nära vän, vad gör man med oron?

Jag har tittat på ett inspelat webinar om följderna av pandemin. Fast jag är så jäkla trött på pandemin att jag bara vill spy.

Men det är det som är verkligheten nu. Den overkliga oönskade verkligheten.

I hopp om ett uppvaknande till ett bättre liv snart.

Människor med egen agenda

Idag var vi ute en sväng. På Viking på Axel Dahlströms torg och delade på en pizza. Tog ett par öl. Men så plötsligt var det en kvinna där som tyckte att hennes sak var värd att basunera ut för alla.

Vill man inte höra eller lägga sig i är det faktiskt lite störande med människor som tar plats på det viset.

Så kom vi hem. Maken vilade sig lite. Svärmor ringde. Och hon tar plats på samma oönskade sätt, utan det minsta hänsyn till vad människor omkring henne tycker eller känner.

Det är jobbigt. Särskilt som höggradigt empatisk, att ta hänsyn till de som inte ens vet vad empati är.

Friheter

Igår tog jag mig friheten att inte skriva något, så nu tänkte jag kompensera med att skriva ett extra idag, om friheter. Orden lånar jag från Virginia Satir:

De fem friheterna

Friheten att se och höra det som finns här och nu,

istället för det som borde finnas, fanns eller kommer att finnas.

Frihet att säga det man tänker och känner,

istället för det man borde tänka och känna.

Frihet att känna det man känner,

istället för vad man borde känna.

Frihet att begära det man behöver,

istället för att alltid vänta på tillåtelse.

Frihet att ta risker för egen del,

Istället för att välja att vara trygg och aldrig sätta båten i gungning.

 

Skriva bok?

Häromdagen skrev Seth Godin om tio skäl att skriva sin bok - Ten reasons to write a book.

Jag blev lite sugen igen, som jag ofta blir, på att skriva min bok. Den tanken har funnits hos mig så länge jag kan minnas - en dag vill jag skriva en bok.

För några år sedan gick jag kursen "Jag skriver min bok" för Ann Westermark. Tror att jag skrivit om det innan? Just det, det var när jag kom med i deras blogg. 

Men nu ska jag reflektera över Seths råd.

1. Det klargör mina tankar - ja, att skriva för att samla tankar och "skriva av sig" hjälper ofta.

2. Det tydliggör var du befinner dig just nu - ja, det är nyttigt att samla det som är i nuläget.

3. Det kommer inte bli en bästsäljare, så du kan koncentrera dig på de som du vill skriva för - det här är lite trösterikt för mig som ofta tänker "vad skulle min bok tillföra världen?". Det räcker förstås att den blir viktig för några. Om inte ens det så viktig för mig att skriva det jag vill skriva.

4. Det är ett projekt som är helt och hållet upp till mig - ja, och det är väl det som hindrar mig, att jag velar så..

5. Det är ett generöst sätt att dela - #sharingiscaring är min favorit-tagg. Delande är fint.

6. Som hobby är det energisnålt, tar liten plats och är bärbart - så sant.

7. För att du sedan får anledning att skriva en till - skulle vara det då...

8. Det kommer öka din auktoritet inom ditt område - vore inte helt fel, att även kunna använda som kurslitteratur eller så.

9. Vi behöver höra dina idéer, de är viktiga - ja, det kan man tycka.

10. Och så blir jag författare - en roll jag gärna lägger till alla mina andra.

11. Det är inte så svårt att publicera när jag är klar - nej, det finns en massa förlag och en kan trycka sjäv.

12. Publiceringen är en bonus, ett sätt att avsluta och inte meningen med det hela - helt klart, det är bokprojektet som är grejen.

13. Och du är inte så ensam som du tror.

Nu ska jag fundera vidare på dessa punkter, på vad jag helst vill skriva och lite på vilka som skulle ha glädje av min bok. Förutom jag som skriver den då.

Hälsogången

Hälsogången är namnet min makes farmor gav på gångvägen, en allé, intill våra hus.'

Hälsogången kan vara namnet på vägen till hälsa.

Jag har så många exempel på olika hälsogångar, och ständigt blir det flera.

Idag på hemvägen från Frölunda torg gick jag förbi Positivparken hörde jag plötsligt musik. Det var Sultans of Swing med Dire Straits som kom ur högtalarna. De som lyssnade var unga tjejer som tränade utomhus, med redskap och en tränare som hejade på.

Så många nya former det finns att träna.

Så härligt nu i våren att bara gå ut och gå.

Fåglarna sjunger.

Trädgårdsmästare

Häromdagen efter en konsultation med Carin på Creo motivation och en lång egen meditation kring själ och hjärta dök mycket upp... så dök Trädgårdsmästare upp.

Den metafor jag hade för rollen Community Manager som jag var i den digitala plattformen openIFS.

Den rollen vill jag ha i Möjligheternas moln. Bara tanken att vara trädgårdsmästare bland moln, moln av möjligheter ️️️️

Tankar om att vattna frön som ger energi.

Där det är för vildvuxet, som just nu och där egots ogräs har trängt sig in. Där behöver rensas, omplanteras och ansas.

Nu ska jag ta vara på det som vuxit, i bloggen och bland andra anteckningar och trådar.

Så ska jag skriva, kanske mindmappa - göra tankekartor och måla?

Skriva känns viktigt, som i NaNoWriMo, har tappat lite de senaste månaderna. Kravlöst, skriva av mig och ur mig så det blir lustfyllt och det goda får plats att växa. I ljus och kärlek.

Att plocka upp saker som denna till dagliga blogginläggen, där har det också varit trögt det sista. Både uppslag och anteckningar finns det gott om, det är när det slingrat ihop sig och trasslat till sig det är svårt att få tag i de plantor som ska planteras och gödas.

Låta det goda gro.

Oj är det tisdag redan

Hejsan hoppsan vart tog måndagen vägen, och tisdagen som nu bara har några minuter kvar.

Jo, jag var i ett halvdags webinar om funktionshinderpolitiken igår på förmiddagen. Efter lunch hade vi möte i resursgruppen Social ekonomi / Civilsamhället. På kvällen träffade jag min dotter, vi tog ett par öl och pratade en massa, mysigt. Kallt att cykla hem från Andra långgatan, men jag hade mitt nya bakljus på.

Idag har jag varit och lämnat blodprovet för att till sist få kontroll på medicinering och eventuella mindre goda effekter den kan ha på njurar och lever och så. Därefter direkt och lämnade blod, en god gärning som alltid känns bra. Idag extra bra i pandemi-tider när de efterfrågat min blodgrupp.

Så cyklade jag in till Dalheimers hus för lunch med friskvårdschefen. Trevligt. Gick sedan ner och hälsade på i min gamla korridor. Kanslisten var på plats på Hjärnkrafts kontor så vi fick också språkas vid. Cykelturen hem därifrån var inte skön. Kall motvind.

Inte så konstigt jag känner mig lite trött och tom i bollen kanske. En god natt sömn är vad jag behöver.

Möte på halva vägen

Idag har vi haft möte om TBE-foldern, sektionen och berättelserna.

Vi möttes på halva vägen. Sanna kom från Färgelanda och vi från Frölunda. Ungefär halvvägs ligger Spekeröd, nära Stenungsund. Där finns Espresso House som var fint Covid-säkrat, som en säger nuförtiden.

Så himla skönt att ha ett kreativt möte där vi kunde skriva med färgpennor på stora blad och dela våra stora och små tankar och idéer i ett flöde. Flöde i äkta atmosfär med energier som inte "går genom rutan" eller rättare sagt skärmen.

Det går inte att återskapa i digitala möten. Det vi gjorde idag hade kanske tagit flera möten och ändå inte blivit av samma kvalitet.

Skönt, som sagt, att vara i verkliga livet - IRL. 

Kalibrera sig

Det kom till mig just nu, att jag behöver kalibrera mig.

Liksom säkert alla behöver kalibrera sig.

För en del går det säkert automatiskt. Systemet sköter sig, allt går som smort.

För mig som både har en högemottaglig personlighet och en bipolär diagnos är det lite värre, eller svårare.

Allt jag är med om kan trigga oväntade saker. Det kan vara svårt/omöjligt att sila och sålla. Plötsligt är det för mycket eller bara ett behov att komma ner på jorden.

I stället för självmedicinering vill jag införa det nya uttrycket självkalibrering. Det är det jag gör med en promenad, ett samtal eller en öl.

Så landar jag i mig själv igen.

Ljusare igen

 

Får symbolisera med en bild,

en himmel idag, en av många med vackra slöjmoln.

Det här molnet var först ett hjärta, sedan en ängel 

och innan jag hann få upp kameran hade det flyktat igen.

Det blåste en hel del idag.

Jag tog mitt foto och tittade sedan, se mitt i molnet - 

Ett öga.

För mig tyder det på ett nytt seende, att se ljuset.

Klarseende.

Ut ur dimman, ut ur tråkhålet.

Att hålla fast vid, tillsammans med hjärtat och ängeln.

Samråd funktionshinder

Ja, samråd funktionshinder har det varit idag. Samråd till beredningen för mänskliga rättigheter.

Vilket fikonspråk det blir.

Vad betyder det egentligen?

Jo, att representanter för ett antal föreningar, eller egentligen för de svårigheter det gäller... mer fikonspråk.

Svårigheter att se, höra, röra sig, tåla vissa ämnen eller att förstå och förmedla information, Samt psykisk ohälsa.

Saker som leder till funtionsnedsättning, funktionsvariation och därmed skapar funktionshinder.

Så föreningar bildats för att företräda grupperna och anhöriga.

Varur det valts ett antal personer som träffar politiker och tjänstepersoner från regionen fyra gånger per år - Samråd funktionshinder VG.

Sedan tar politikerna med frågor till beredningen för mänskliga rättigheter.

Lev och njut om du är vis...

 ... Livet går inte i repris

Det enda jag vill säga idag är detta citat:

Lev och njut om du är vis,

Livet går inte i repris.

Tänker inte ens leta källa.

Men kan tillägga - det är som det är just nu.

Så jäkla upp och ned

Det känns som jag är i en centrifug ibland.

Humöret kastas upp och ned och in och ut och det är så jobbigt.

Ena stunden mår jag bra och känner full tillförsikt, allt löser sig.

Nästa stund blir jag helt förbannad, inte minst på maken.

Självklart finns det saker som kunde vara bättre, men även mycket värre.

Har sagt ett par gånger det sista att jag inte varit så bipolär på länge, kanske någonsin.

Vet inte vad jag vill säga, men skönt att skriva av mig.

Existentiell hälsa och engagemang i folkbildning

Denna måndag har jag varit i två digitala möten som gett mycket. Många tankar och reflektioner och funderingar på vad jag kan göra med det, tillsammans med andra.

På webbinariet om Existentiell hälsa pratade Cecilia Melder om detta inte så belysta ämne. Men ack så viktigt.

 LIVSMOD - LIVSGLÄDJE - LIVSMENING

Så heter en serie samtalskort de har tagit fram där olika saker belyses med frågor kring 

TANKAR - KÄNSLOR - HANDLING

Nu förstår vi vad det handlar om - FOLKBILDNING - sån folkbildning som alla behöver.

Det gäller bara att få fler att förstå det. För som hon visade så är i Sverige högst upp i högra hörnet av alla länder vad gäller INDIVIDUALITET och GÖRA NYTT.

Det betyder att vi inte är så benägna att luta oss mot traditioner och ta hjälp av varandra. Men det kan vi ändra på, tänker jag. Behöver ändra på. För vår hälsa och för att föra vårt samhälle till ett bättre, mer hållbart läge.

Aktiv hälsa - hälsopromotion - HÅLLBAR HÄLSA HELA LIVET!

Så bra saker att ta med mig och verka för.

Och det andra mötet, gränslöst över akademi - föreningar - kommun. Gemensamt i engagemang och vilja att sprida det goda vi gör. FOLKBILDNING.

En process som är påbörjad, spännande att se fortsättningen.

Vill även ge en extra varm tanke till Stig-Åke, som var med på bägge mötena och som jag pratade med både innan och efter. Han förstår vilket sårbart läge jag är i, ser mig och stöttar. Samt att vi har en samsyn på det vi vill göra. Det kommer bli bra.

Men, ting tar tid.

Behöver påminna mig om det och om att vara snäll mot mig själv.

Så kan det vara när det är som det är

Först nu, söndag kväll, inser jag att jag inte skrev något igår.

Men så jag vill ha det. att jag är avslappnad i inställningen till det jag gör.

I det icke-dömande och tillåtande läge jag vill leva mitt liv. 

Det är så svårt ändå. Att leva livet utan kval, kravlöst och lustfyllt. 

Veckan som varit har inte varit så himla skön. Har haft en hel del kval. Men, jag har också haft goda influenser.

Jag ska lyssna till min själ och mitt hjärta.

Jag har gjort en må-bra-lista och ska se till att göra saker på den.

Jag ska som sagt låta bli att döma utan i stället vara tillåtande kärleksfull.

Har så mycket bra att ta med mig, varför är det stundom så svårt?

Erövra sin egen plats, sin egen värld

Vi mår dåligt under pandemin. Häromdagen på  "Fråga doktorn" pratade de om hur unga mår dåligt under pandemin. Det är inte bara ungdomar som mår dåligt. Det påverkar oss alla att inte kunna träffas, inte kunna delta i kulturarrangemang och en massa annat vi inte kan. 

En mycket klok kvinna, fick bara med mig förnamnet Ullakarin, talade om hur vi ska lyssna och prata och göra saker tillsammans.  

Jag uttryckte häromdagen att pandemin ligger som en våt filt över allting. Det har gått lång tid nu och det är inte ännu möjligt att se ljuset i tunneln riktigt. Det är tufft.

För mig gör det att egot tar över och det jag vet jag kan och vill och mår bra av kommer i skuggan. Men som i förrgår kan en få hjälp. Be om hjälp så händer något. Eller bara föreslå en vän att ses och prata. Det gjorde jag igår, sågs och pratade med en god vän.

Så himla fint. Och när vi pratade om tärande relationer som tränger sig på. Det var då jag sad - Det gäller att erövra sin plats.

Idag lade jag till att erövra sin värld. Att göra saker på Må-bra-listan, se till att göra något som bryter det gråa, hjälper till att slänga av den våta filten.

Gå ut och gå, se upp, le.

Inte viral kanske, men ändå häftigt

För några dagar sedan kom tidningen Hjärnkraft i brevlådorna hos alla medlemmar. I detta första nummer 2021 presenterades de nya i förbundsstyrelsen. Däribland jag. På Facebook dök det snart upp ett inlägg med sidan fotograferad, Kommentaren var att jag gjort mycket för medlemmarna och det kom strax därpå en till liknande kommentar. Jag blev alldeles varm och glad. Tänkte "Det här vill jag dela vidare", så jag tog fotot och skrev på Linkedin :

"Jag hade inte gjort det själv, tagit bild på sidan i tidningen Hjärnkrafts senaste nummer där jag är med. Men det var någon annan som gjorde det och postade på Facebook, och skrev att jag hjälpt henne och många andra. Det värmde.

Så det vill jag dela. Förutom Hjärnkrafts förbundsstyrelse är jag även med i styrelsen för Funktionsrätt Västra Götaland och Brain Athletics. Dessa ideella uppdrag berikar mitt liv, i vetskapen att jag gör skillnad och kan hjälpa andra.

Att det dessutom är som hand i handske med det jag vill göra i Möjligheternas Moln gör det inte sämre. Nu kommer snart mer om hjärntrötthet, men redan nu finns en presentation - bara att plinga/DMa/mejla/ringa eller så, så skickar jag den."

I skrivande stund är det 27 personer som har gjort tummen upp och dessutom har jag fått en väldigt fin kommentar. Liksom vid tidigare inlägg blir jag överväldigad och glad. Särskilt spännande när tidigare kollegor och andra jag inte hört av på åratal, ens på Facebook, dyker upp.

Den här delen av den digitala globala världen är så fin och häftig, där vi kan dela och se varandra, uppskatta och ge en liten kommentar. Eller rent av ge sig in i en givande diskussion kring ett inlägg som leder till att flera vidgar vyerna på ett ämne. Många år sedan nu jag började, först med webb och intranät, för att fortsätta med openIFS, den tidiga digitala mötesplats (online community) som vi byggde på IFS.

Och det var där jag myntade att jag är trädgårdsmästare - Community Manager, vilket jag även vill vara nu, i Möjligheternas Moln. Som trädgårdsmästare odla det goda, gallra ogräs, ge näring, plantera om och även skörda. Fler tankar om detta följer.

Be om hjälp och ta emot hjälp

Igår skrev jag om att jag kände mig splittrad. Idag var det minst lika illa, tills för en stund sedan.

Då tog jag emot hjälp, i detta fall en konsultation av Carin Hörnfeldt på Creo motivation.

Hon hade erbjudit mig det gratis som tack för att jag svarat på en enkät. Fint.

Så bra med någon som lyssnar och reflekterar lite. Följer upp mina funderingar, ställer förtydligande frågor och sammanfattar vad vi pratat om. Så att jag får syn på vad det handlar om. Inga färdiga lösningar men nycklar till vägar framåt.

Jag och Carin har även EQ-painting gemensamt, och hon är intresserad av hjärntrötthet. 

Känner på mig att vi kommer göra saker tillsammans. Så småningom.

Börjar med att rekommendera henne, sidan Creo motivation på Facebook, eller creomotivation.se.

Splittrad

Känner att jag är lite splittrad, inte "på topp" och med ganska många vågdalar i humör och form.

Det är lite konstigt att inte känna igen sig själv, att inte vara den som "presterar" som vanligt.

Men jag försöker tänka att det är som det är, både läget i livet, läget i pandemin och läget i förändringen. 

Flera typer av förändring. Klimakteriet eller övergångsåldern som jag hellre kallar det. Min omställning från alla år som anställd till att vara egen företagare. I det hela att jag vill ta det lugnt, vill låta allt ta tid, men samtidigt strider emot normerna och mina tidiga vanemönster.

En dag som idag, när jag inte känner att jag orkar så mycket. Då ska jag tillåta mig själv det. Tycker jag, men samtidigt, som sagt, kämpar gamla mönster och pockar på. "Borde du inte ha gjort ditten och datten?"

Då försöker jag vara snäll mot mig själv, inte så lätt för en normalt hög- eller överpresterande person. Varför ska inte jag få vara som den jag är i den stunden det är?

Många frågor. Inga färdiga svar. Men samtidigt en vilja att, som sagt, vara snäll. Mot mig själv. Så blir jag även snäll mot andra.

Vägen är lätt och utan ansträngning

Jag är med i en verkligt fin cirkel, där vi delar verkligt fina saker med varandra. Vi delar utifrån oss själva, utifrån våra hjärtan.

Ledaren i cirkeln har texter, och översätter texter, som hon också delar med oss, som denna:

"Här kommer meditationen i Way of Masterys lektion 10 "Vägen är lätt och utan ansträngning", kan kanske användas till 5-minuterssittningen:

Här är jag fri.

Himlen är nu.

Det förflutna är borta

Och jag väljer på nytt.

Denna dag ägnar jag mig åt att bara lära ut Kärlek genom att bara dela kärleksfulla tankar.

Just denna dag kommer jag att titta på dem jag möter genom att först djupt andas in den Helige Andes närvaro.

Och jag kommer att se genom ögon som förvandlats av erkännandet av sanningen:

Alla sinnen är förenade

Och jag ser ingen främling framför mig

Utan en som går som jag går, som känner som jag känner, som längtar som jag längtar, som är ödmjuk som jag, som ber om frid som jag bett.

Därför kommer jag att ge dem det de söker

Och i det givandet kommer jag att få ta emot det.

Jag ser kopplingar till det vi pratade om igår, att frigöra oss genom att känna kärleken. Att välja kärleken på nytt.

Pengar får världen gå runt, eller?

Förutom Seth Godin finns det en till jag har följt i många år. Varför vet jag inte, jo, det vet jag egentligen. Hans nyhetsbrev hette "The Art of Non-Conformity" och han har även skrivit en bok som heter så. Det kommer inte mejl lika ofta men ibland så kommer något som jag gillar, länkar här till det som jag citerar nedan Chris Guillebeau. 

Fångar tankar kring pengar på ett sätt som appellerar till mig för jag är inne på detta. Om pengar, tankar på hur tjäna dem o.s.v. hindrar dig eller bara får dig att känna dig illa till mods? 

Det finns ett botemedel - sluta tänk på pengar på det viset.

Bara för att normen säger si betyder det inte att du inte kan säga så i stället.

Back to the thesis: most mistakes that involve money are temporary; they do not have long-lasting consequences.

• If you find that you’ve been spending too much, you can learn to save
• If you’re in debt, you can learn how to get out of it
• If your income is low, you can focus on increasing it

Millions of people have done each of these things, so surely you can, too.

Perhaps most of all, however, you can decide to worry less about all of these things. Money causes great stress and worry, and not only among those who are truly poor. Yet it’s all for something temporary!

What would happen if you turned your attention to more important matters?

För mig är pengar ingen drivkraft, så lite att jag ibland undrar om jag kommer kunna "driva mitt eget företag"?

Men om jag tänker annorlunda, på punkterna ovan och hur vi inte har så stora utgifter, och att det jag erbjuder faktiskt har ett värde. Jag tror att de som ser det värdet kommer vara villiga att betala, bara för mig att sätta rätt prislappar och leverera. 

Jag trivs bäst när jag gör som i den avslutande meningen i citatet - ägnar min uppmärksamhet åt viktigare saker. 

 

Oj oj oj

Ja det är vad jag tänker om dagens inlägg - Oj oj oj

Har kollat andra chansen, mello-grejen. Och så kom ett program om hur det går till i verkligheten. I detta fall bryggerinäringen.

Jag kollade inte jättenoga men gillar när vi får se hur det går till.

Riktmärken

Jag har länge använt uttrycket "benchmarking" som var vanligt exempelvis i IT-branschen där jag jobbade i ett antal år.

För mig och många har det blivit ett naturligt ord i det svengelska språket, men som så ofta kan det hända saker med "adopterade" ord. Ibland förskjuts betydelsen, ibland bildas verb som "googla" och det i pandemins digitala mötestider vanliga "mjuta" (min svenska stavning på att använda "mute"-funktionen).

Det kan vara bra att reflektera över orden, inte minst de importerade och de som ursprungligen är använda i ett snävare sammanhang, som exempelvis affärssammanhang.

Så nu gick jag till Googles översättningstjänst, Translate, och skrev in "benchmarking". Trist nog blev den samma på svenska, men när jag tog bort ändelsen blev det riktmärke.

Det var riktigt bra, tycker jag. För det är det en är ute efter när en gör en "benchmarking". Vill få lite riktmärken att kunna jämföra sig med.

Så blev det idag när jag var med på ett webbinarium (webb-baserat seminarium) om stress. När jag märkte att det inte var särskilt intressant så tänkte jag att jag just kunde ha det som riktmärke, som jämförelse. Det lyfte flera saker som jag inte vill göra själv, alltifrån ljussättning, bakgrund och röstläge till innehåll och brist på engagemang i rösterna. Plus att de drog över på tiden. Brist på respekt för deltagarna, tänker jag, lite dömande.

Brukar var noga med att vi ska akta oss för att jämföra oss för mycket med andra. Inte döma heller. Men utan att döma mer så gav dagens riktmärke mig saker att sikta mot. Och saker att försöka undvika.

På så vis var det ändå lärorikt för mig.

När är det bäst för mig?

Idag skrev Seth Godin ett inlägg som heter The Most Important Meal of the Day.

Men det handlar inte om det, mer än som en metafor över hur fastslaget det HAR VARIT när vi ska äta, sova och jobba.

Men att det inte behöver vara så längre.

Jag har reflekterat över detta en massa gånger. Nästan varje gång jag ser tips som "Så jobbar du hemma i pandemin".

Där står det ofta just om hur viktigt det är att göra saker "som vanligt", exempelvis gå upp på morgonen, kanske till och med "låtsasgå" till jobbet för att "hålla rutinerna".

Men alla vi som inte är så förtjusta i rutiner? Ska inte vi få passa på och göra som vi vill. Utan att någon pekar finger eller tycker saker.

Vi är vid dömandet igen, och att kunna gruppera människor och beteenden i rätt och fel, eller åtminstone bra och mindre bra.

Seth fortsätter sitt inlägg med det som jag tycker är så mycket viktigare än rutiner. Det är att göra saker när jag har rätt energi för det. Eller rentav för att få energi. Han exemplifierar just med det som jag tycker är jätteviktigt, för jag får energi av möten med mina underbara människor. Det har jag berättat om. Då ska jag förstås boka in sådana möten. Inte minst innan jag behöver göra något lite jobbigare. Så har jag laddat med god energi.

Det som är viktigt på det stora hela, tycker jag. är MEDVETENHET. Medvetenhet om hur jag fungerar och vad jag mår bra av. Då bilr det lättare att strunta i pekfinger och "goda råd" som inte passar mig.

Listor och punkter

Jag har pratat med en om att träffas och byta listor. Vi gillar båda listor. Listor kan en göra om mycket och sedan följa eller inte.

En listmodell jag använt i många år är Autofokus. Googlade men hamnade förstås bara på en massa om kameror... Men den går i alla fall ut på att använda sitt eget autofokus för att hitta det som ska göras.

Men nu ska jag ta en lista jag hittade i ett mejl som ville sälja en kurs. Det handlar om förändringsledning. Kursen är tre dagar och kostar 24.100:- så jag nöjer mig med listan. Så gör jag förresten ofta, tar till mig några bra tips på vägen och överlåter åt andra att boka och betala.

Effektiv förändringsledning - Hållbar förbättring en fråga om kultur och vanor.

1. Vision - Därför ska vi förändra
2. Motivation - Vi vill förändra
3. Kompetens - Vi kan förändra
4. Resurser - Vi har möjlighet
5. Plan - Vi vet hur och när

Bra steg tycker jag. Inget hokus pokus. Bryr mig inte om att säga vilka som skickat nyhetsbrevet, men det går säkert att googla sig till, om du vill.

Själv tar jag med dessa fem steg, som fem fingrar på handen, bra sammanfattning. 

 

Sången jag glömde liksom inlägget igår..

17 februari skrev jag om favorittext som jag sedan glömde att få med. 

Idag hittade jag texten, samt att vi var på konsert med upphovsmannen den 18 september 2016. 

"If you waste your time a-talkin' to the people who don't listen,
To the things that you are sayin', who do you think's gonna hear.
And if you should die explainin' how the things that they complain about,
Are things they could be changin', who do you think's gonna care?"

Singer/Songwriter: Kris Kristofferson

Igår glömde jag totalt att skriva, så det blev inget inlägg. Det kommer när nu, två upphittade trådar på en gång.

För första gången känner jag inga kval eller dåliga känslor att jag glömt. Bara så det blev. Känns skönt.

(Känns ännu lite skönare för "Veckans Anders" skrev om "streaks" just igår eller förrgår. Han tillhör de jag följer som hjälp att hålla distans, distans til (alltför) goda råd och normer och så...)

Samverkansskuld

Ett nyord som jag inte gillar alls - samverkansskuld.

Har pratat lite om det i en tråd på Linkedin, att det blir rätt problematisk när en tar upp en problematik med ett ord som är tvetydigt.

Samverkansskuld handlar om den skuld som blir när fysiska möten uteblir.

Det handlar inte om skuld som att någon är skyldig.

Man kunde förstås säga att pandemin och medföljande restriktioner bär skulden för att vi inte får mötas som vi vill, i verkliga livet (IRL).

Men att det finns debet och kredit och således den typen av skulder är även det märkligt i mina öron. 

Det handlade om ledarskap i detta fallet. Känns sådär bra att ledare ska använda så krångliga och konstiga ord, för något som i och för sig är viktigt.

Viktigast är att ta hand om följderna av hur vi mår och hur vår samverkan blir lidande i dessa digitala tider. Som vanligt något att återkomma till.

Samverkan är ett av mina ord för året och för mitt företagande. Verka samman, tillsammans.