Fortsätter lite på gårdagens tema om att sakna lust eller fokus eller så.
Tänker att det är viktigt att låta sig själv vela, eller fundera runt, reflektera och vänta lite. I dagens samhälle så är det vanligt att bara rusa på. För när en rusar på hinner en inte känna efter.
Känna efter kan vara jobbigt, inte alltid som det är de goaste känslorna som poppar upp. Det kan skava lite och så kommer tvekan eller oro. Trots att det är helt naturligt kan det vara just jobbigt att känna lite obekväma känslor. Skönare att vara i flow, i flödet, eller hur?
Men först när det skaver lite kanske det blir tillfälle till den så viktiga reflektionen. Ska jag verkligen göra det här? Är det nödvändigt? Är det vad jag vill?
Ett par djupa andetag och kontakt med marken under fötterna, universums krafter och hjärtats röst.
Vad vill jag? Egentligen.
Jag har en god vän som använder begreppet i rubriken, behovsprövning. Hon tycker om att det låter lite myndighetsspråk, för det hjälper till att låta det bli lite viktigt i livet. Att behovspröva vad jag ska göra, inte bara svepas med. Så lätt att göra det som förväntas, det jag brukar göra eller bara det som liksom bara blir.
När jag behovsprövar så tänker jag igenom vad det handlar om. Vad är det egentligen jag vill? Är det här något jag kan strunta i eller vill jag det? Behöver jag det? Ska jag det? Många små bra frågor som inbjuder till eftertanke. Med lyssnandet inåt, den inre kompassen om du så vill. Att ta en liten stund till detta resonemang med sig själv kan göra skillnad.
Som nu när jag skulle skriva och det skavde lite. Jag bestämde mig för att börja och så blev det lite text. Hur bra den blev tänker jag inte döma så mycket. Den blev och jag bestämmer mig för att vara nöjd med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar