Våga ta steget

Idag väljer jag att dela en dikt som verksamhetschefen på Treklöverhemmet läste upp för oss igår. Den speglar lite av det som jag är i och har skrivit om, men är även väldigt allmängiltig.

Våga ta steget

Ibland så känns det som
om livet helt står still.
Och just det man är i
är inte det man vill.

Man känner sig så svag,
så vilsen och så feg…
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.

Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.

Och när man blickar bakåt
när man har fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans.

                            Siv Andersson

Är du mogen för ett steg?
Är jag?

#blogg100   Dag 18