Riktmärken

Jag har länge använt uttrycket "benchmarking" som var vanligt exempelvis i IT-branschen där jag jobbade i ett antal år.

För mig och många har det blivit ett naturligt ord i det svengelska språket, men som så ofta kan det hända saker med "adopterade" ord. Ibland förskjuts betydelsen, ibland bildas verb som "googla" och det i pandemins digitala mötestider vanliga "mjuta" (min svenska stavning på att använda "mute"-funktionen).

Det kan vara bra att reflektera över orden, inte minst de importerade och de som ursprungligen är använda i ett snävare sammanhang, som exempelvis affärssammanhang.

Så nu gick jag till Googles översättningstjänst, Translate, och skrev in "benchmarking". Trist nog blev den samma på svenska, men när jag tog bort ändelsen blev det riktmärke.

Det var riktigt bra, tycker jag. För det är det en är ute efter när en gör en "benchmarking". Vill få lite riktmärken att kunna jämföra sig med.

Så blev det idag när jag var med på ett webbinarium (webb-baserat seminarium) om stress. När jag märkte att det inte var särskilt intressant så tänkte jag att jag just kunde ha det som riktmärke, som jämförelse. Det lyfte flera saker som jag inte vill göra själv, alltifrån ljussättning, bakgrund och röstläge till innehåll och brist på engagemang i rösterna. Plus att de drog över på tiden. Brist på respekt för deltagarna, tänker jag, lite dömande.

Brukar var noga med att vi ska akta oss för att jämföra oss för mycket med andra. Inte döma heller. Men utan att döma mer så gav dagens riktmärke mig saker att sikta mot. Och saker att försöka undvika.

På så vis var det ändå lärorikt för mig.