Splittrad

Känner att jag är lite splittrad, inte "på topp" och med ganska många vågdalar i humör och form.

Det är lite konstigt att inte känna igen sig själv, att inte vara den som "presterar" som vanligt.

Men jag försöker tänka att det är som det är, både läget i livet, läget i pandemin och läget i förändringen. 

Flera typer av förändring. Klimakteriet eller övergångsåldern som jag hellre kallar det. Min omställning från alla år som anställd till att vara egen företagare. I det hela att jag vill ta det lugnt, vill låta allt ta tid, men samtidigt strider emot normerna och mina tidiga vanemönster.

En dag som idag, när jag inte känner att jag orkar så mycket. Då ska jag tillåta mig själv det. Tycker jag, men samtidigt, som sagt, kämpar gamla mönster och pockar på. "Borde du inte ha gjort ditten och datten?"

Då försöker jag vara snäll mot mig själv, inte så lätt för en normalt hög- eller överpresterande person. Varför ska inte jag få vara som den jag är i den stunden det är?

Många frågor. Inga färdiga svar. Men samtidigt en vilja att, som sagt, vara snäll. Mot mig själv. Så blir jag även snäll mot andra.