Men just nu känner jag mig helt OK. Hade ett samtal med en kurator igår. Idag har jag haft möte med min Framåt-grupp. Bägge gångerna känt att jag kunnat öppna mig och berätta hur det är.
Skönt att kunna säga som det är.
Varför skulle jag inte.
Varför har jag i alla tider försökt bevisa något?
Jag duger faktiskt som jag är.
Faktiskt.
Helt klart.
Utan ifrågasättande.
Duger.
Är bra.
Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar