Att möta en själsfrände

Själsfrände, soul mate på engelska. Något väldigt fint att vara. Något fint att finna, för det gör man, när man möter en själsfrände vet man.

Ibland kan det ta längre tid att se det, man kanske bara träffas lite sporadiskt i olika sammanhang. Men så förstår man i ett samtal eller en rörelse - här finns det något.

Den själsfrände jag mötte idag har jag haft kontakt med i ganska många år, i lite olika sammanhang. Det har funnits där i bakgrunden, att det finns något mer, men det har inte varit tillfälle att utforska. 

Men så idag, då hade vi fått till en träff, en sen lunch på ett café på 3e långgatan. Bra bokat av henne, glastak och en massa växter.

Vi pratade och åt och blev så ivriga att hon satte i halsen. Så många likheter vi har, att ha så mycket att säga att orden inte hinner ut. Att associera fritt och kasta oss mellan ämnen som ändå till slut hänger så tätt tillsammans.

Idéer har vi också många gemensamma. Tankar om vad vi vill göra, saker att utforska om de är möjliga eller kanske bara prova på. Vi utbytte även livserfarenheter, vissa djupa och andra lärorika eller bara värda att nämna.

Vi talade om så mycket som man inte "brukar" prata om när man "inte känner varandra". För på något vis har vi lärt känna varandra genom våra träffar genom åren, men främst genom att vi är själsfränder.

Själsfrände är ett ord vi inte använder så mycket på svenska, kanske dags att börja göra det igen. I sammanhanget känns "soul mate" lite lätt, tycker jag just ju.

Vill illustrera vår och vårens växtkraft med en bild, håll till godo!
(det suddiga kan få illustrera det ännu inte färdiga :-)