Kom plötsligt på att jag inte skrivit, eller ens skapat ett NaNo-dokument för maj. Det har varit fullt upp på andra sätt med mina hjärnvindlingar. Och våren, verkligen varit ute mycket i våren i år, njutit av vitsippor i massor. Njutit av att det blev kallare ett tag, så att våren dröjde.
Men nu är det grönt. Fast vissa trän är fortfarande i skir grönska. De flesta faktiskt. Den klorofyllfyllda vårgröna färgen som inte finns att efterlikna någonstans.
Att vi får vår varje år är verkligen en gåva. Att bli så uppfylld av det vårvackra en gång om året. Det är lycka. Naturglädje.
Jag känner något speciellt som inte går att sätta ord på. En förvirring, en förväntan, en aning om något som är på väg.
När jag var med på ett webinar om kommunikation och afasi förut kände jag att det kanske inte är jag i alla fall. Detta med hjärntrötthet och så kan vara för någon annan att ta vidare.
Jag kan ha ett annat uppdrag. Visa på naturen och människors möjligheter. Det har poppat upp lite idéer och de kan vara värda att ta vidare.
Jag tror inte att jag klarar det digitala i någon större omfattning. Bara dagens timme kändes tung. Jag vill vara och verka i verkliga livet. Gärna i naturen och i det som kan formas om det får komma upp till ytan.
Svårt att sätta ord på något som är i process, men skönt att sätta ord på att det är en process på gång. Det jag har trott var min kommande uppgift kanske inte är det. Eller så är den det fast i annan form.
Tilliten är stor till att det kommer bli som det ska. Jag har öppnat mitt hjärta och lyssnar till min själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar