Fin känsla jag känner när jag står och kollar ut på en otroligt fin himmel.
Förut var det dramatisk, åskmoln och dunder. Kan dra paralleller till mitt liv.
Nu ser jag det vackra, lätta kvällsmoln i pastellfärger.
Det är så mycket som blir lättare med den frikoppling jag har pratat om.
Vad är mitt att bära?
Vad kan jag bara försöka förstå eller om jag inte förstår det bara släppa?
Jag har varit så intrasslad. Tror att många är det. I stället för att leva sitt liv tror en att det är viktigt att ha (osunda) samband med andra.
Första när du är dig själv närmast - ett så missbrukat uttryck - så kan du bjuda in kärleken till dig själv och andra.
När du är i kärlek smittar den av sig.
Kärlek från mig till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar