Värdet av småprat

En styrelsekollega i Hjärnkraft delade följande: 

 "Småprat ska inte föraktas. Videomöten i all ära, de är bättre än ingenting. Men om man verkligen vill få något gjort måste man träffas –i samma rum.

Denna träff förbereds, förutom med dagordning och annan formalia, med småprat. I småpratet sköts också delar av uppföljningen.
Korridorsnacket, fikasamtalet – vad man än vill kalla det, är oljan i maskineriet. Utan det gnisslar och skaver det." 

                                                                                   ....av Lena Melin Aftonbladet

På det reflekterade jag att det är helt sant, att det gnisslar och skaver på många håll nu.

Vi behöver hitta former för att få in småpratet även i digitala möten. En uppgift för nya året. Kanske det kan bli digitala möten 2.0.

Idag har jag varit i tre digitala möten av god kvalitet. Två av dem lite mindre och med kända deltagare, då blir det ändå lite, om inte småprat, så möjlighet till goda samtal. Men tröttande är de digitala mötena. Bara att se alla med olika bakgrund och belysning och olika kvalitet på ljud o.s.v.. Och "energin i rummet", kroppsspråk och annat, går vi förutom småpratet miste om. Dessa värden som finns i mänskliga möten går inte att ersätta. Värt att fundera på. 

 

Nytt arbetsår

Jag har varit lite tveksam till när min arbetslust ska komma tillbaka. Kul då att den gör det idag, måndagen den 11 januari 2021. Årets första arbetsdag för alla som tagit klämdagar i jul, mellan nyår och efter trettondagen också. 

Det kan ha varit väldigt bra att vila upp sig så mycket, känns som jag har behövt samla krafter.

Mitt nya företagande innebär ju att jag inte behöver känna något krav på arbetstider eller 40-timmars vecka eller så. Det är ju en av orsakerna jag har valt det här. Inte att förglömma. Viktigt att påminna mig själv om.

Det finns så många myter om arbete och kanske ännu mer om att vara företagare. Att en måste jobba så mycket och det kanske en behöver. Ibland. Men inte på samma sätt och med egna val kring arbetstoppar som förstås kommer. Och med en helt annan frihet att göra mer som det passar. Inga kontorstider mer, om jag inte vill. Anpassningen blir efter kunder och samarbeten och så. 

Andra krav som en anställd inte har, att styra och leda sig själv, forma verksamheten och sätta uppnåeliga mål m.m. 

Att vara sin egen chef är väl inte alltid angenämt... men jag tror att det kan komma att gå. Bara jag är snäll mot mig själv och fortsätter att jobba på att ha måttliga krav på mig själv som chef och medarbetare. 

En sak som jag bestämt mig för att ge stort utrymmer är att omge mig med underbara människor. Samarbeten och samverkan, bolla idéer, ha goda samtal, nätverka och peppa varandra och så.

För att få energi ge god energi och odla det som ger lust och glädje. Så klarar jag nog utmaningar och prövningar.

Spännande tider väntar. 

Vad är roligt? Vad får en skratta åt

För första gången på hundra år ungefär så tittar jag på American Funniest Home Videos som plötsligt dök upp i flödet på tv. 

Jag har ofta funderat på vad en får skratta åt, vad som är lyteskomik eller typ elakt på annat sätt. Men nu när jag kollar på dessa rätt oförargliga filmer, filmade av familjen och delade på kanalen, så undrar jag. Vad är det för fel med att skratta åt någon som ramlar lite dråpligt, eller säger något kul? Någon som bjuder på sig själv.

När en gör saker med värme. Inte skrattar åt någon utan med någon. Då ingår det väl i det som ger värme åt mänskligheten. Så tänker jag.

Ska nog skratta vidare och bjuda på mig själv liksom de i hemmavideorna bjuder på sig.

All värme och leende och kärlek till dig, till alla.

Mänsklighetens möjligheter

Idag kom ett inlägg från jätte länge sedan till mig. Jag skrev om medmänniskor och motmänniskor. 

Apropå att jag gillar att vända på ord och perspektiv. Livet är inte svart och vitt utan en himla många nyanser.

Filmen Catwalk att rekommendera i frågan. Om hur olikhet är rikedom.

Och så möjliga saker. Som bara kommer till en.

Idag fick jag för mig att ta bussen till stugan, till Askim alltså. Några minuter från Frölunda torg. Så visade det sig att min goda vän Pia var där, satt i solen och liksom väntade på mig.

Det blir så bra ibland när en inte försöker för mycket. Utan bara gör.

Vilken fantastisk timme i solen tillsammans. Så kom molnen. Vi var ute rätt, på mer än ett sätt.

Livet kan leka. Försök leka med.

Möjligheternas Moln

Namnet på mitt företag är Möjligheternas Moln, tack vare Matti Bergström och för att möjligheter är så viktigt. Att se möjligheter i stället för hinder.

Så här ser min fina logga ut. Den har min dotter Sally Söderberg tagit fram till mig.

"Det handlar om bland annat om hjärnans "möjlighetsmoln" som behövs för helhetssyn och värderingsförmåga och för uppfattning av naturen runt oss."

Så beskrev jag lite grann i ett inlägg på Facebook, både där och på Linkedin kommer jag fortsätta att skriva om den spirande verksamheten.

Den 19 december fick jag möjlighet att presentera ämnet hjärntrötthet i en adventskalender som företaget ProAgile hade på Linkedin/YouTube. Kerstin om hjärntrötthet.

Människan och tekniken

Ämnet för dagen kom till på förekommen anledning, så att säga.

När jag skulle skriva på datorn, som jag brukar, så fanns plötsligt ingen uppkoppling till internet. Vilket föranledde en del testande, att starta om webbläsare, dator och så.

Vardagsmat med teknikstrul, för alla och envar. Nu i de digitala mötestiderna kan vi undra hur mycket tid som går åt till teknikstrul?

Visionen i början av persondatorernas intåg i våra liv, och de första mobiltelefonerna, var att tekniken skulle hjälpa och avlasta och frigöra en massa tid.

Nu under ständigt digitalt flöde och närvaro i sociala medier, påtvingade digitala möten, med det ständiga teknikstrulet, kan vi undra. Har vi fått frihet eller blivit fångar?

Självklart är mycket positivt, som att kunna mötas digitalt när vi inte får resa eller ses, få tillgång till information och kunskap samt att enkelt kunna nå ut, för att nämna något.

Men viktigt att reflektera över när tekniken tjänar oss och tvärtom, och vad vi har den och tiden till. Inte svart eller vitt, rätt eller fel. Utan regnbågens alla nyanser, olika i olika sammanhang.

En radioreklam som går just nu säger ungefär ”Att ha mobiler på möten är som att ha ett spädbarn i rummet. Kräver ständig vaksamhet och vid minsta pip går uppmärksamheten dit”. Lite tänkvärt.

Nu när teknikstrulet störde mig märker jag att mitt fokus blev splittrat. Kan bero lite på sena timmen också så jag stoppar här.

Påven om det allmännas bästa som drivkraften

Positivt överraskad och glad blev jag när jag i gårdagens Dagens ETC läste om Påven Franciskus som skrivit sin tredje encyklika med namnet Fratelli Tutti (Vi är alla bröder)

"I sitt tredje brev till den katolska kyrkan skriver han om att bekämpa egoismen och bygga en ekonomi där det allmännas bästa är drivkraften. "

Har han läst min blogg? Nja, inte så troligt även om auto-översätt finns. Men, så tydligt det blev att det är det här som ligger i tiden. Jag visste inte ens att han varit kritisk till nyliberalismen. Jag har ärligt talat inte vetat mycket alls om honom, mer än att jag snappat upp att han är klimatmedveten. 

Det får nog bli ändring på det nu.

Jag läser vidare:

"Det mest överraskande är ändå att påven strax därpå publicerade sin tredje encyklika med namnet Fratelli Tutti (Vi är alla bröder). Encyklikan baseras på Bibelns berättelse om den barmhärtige samariten men Franciskus betonar att han på ett avgörande sätt inspirerats av de samtal han fört med den ortodoxa kyrkans patriark Bartolomé och med den store imanen Ahmad Al-Tayeb i Kairo. "  

"Det sista kapitlet slutar med: ”Gud ser inte på oss med ögon, utan med hjärtat och Guds kärlek är densamma för alla människor oavsett vilken religion hen tillhör eller om hen är ateist”."

Börjar förstå att rubriken talar om sprängstoff.

"Naturligtvis är det Gud som är huvudfiguren i encyklikan. Men bakom det religiösa språket döljer sig en oförsonligt kritisk uppgörelse med nyliberalismen och en inbjudan att bygga en bättre värld nerifrån och upp. Vi behöver en ny ekonomisk arkitektur där det inte är vinsten, utan det allmännas bästa, som utgör drivkraften, skriver påven. Och, fortsätter han, vi måste omorganisera och förbättra FN och alla internationella organisationer så att de genomsyras av broderskap och solidaritet och inte nationell egoism."

I slutet av texten talar en kvinna om den sociala insats hon gjort utför. Hon erkänner att hon mest gjort det som en plikt, för att få ett erkännande. Men att hon nu omprövat och gör det av kärlek och ser de som hon hjälper som sina bröder, En man som har sett sitt företag som sitt livsverk har gjort om det till ett personalägt kooperativ. Han får frågan om varför:

"– Jag drabbades, säger Carlos. Jag insåg att påven har rätt. Först när vi på allvar behandlar varandra som bröder kan vi bygga en bättre värld."

Jag känner mig också drabbad, positivt, av ett hopp, ett allt större hopp. Det är inte bara jag och några till som har liknande tankar om en bättre värld. Påven står bakom och han har inte bara makt, han har samtalat med de som har makt inom andra religioner och han erkänner även ateister. Det är stort.

Det ger hopp. 

Påvens brev är sprängstoff av Lars Palmgren (artikel i Dagens ETC 2021-01-05)