Tystnad eller "jag vet inte" är det enda från maken just nu.
Jävligt trött på det, på att kämpa.
Det finns väl ett ordspråk om att ge upp. Kommer inte på det just nu.
Men känns som rätt sak just nu. Kapitulera, strunta i allt. Har ju pratat med svärmor och maken och de vill kanske inte göra något. Då är väl acceptans vägen.
Jag har i vilket fall gjort ett hästjobb i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar