Försök inte så förskräckligt

Lite som fortsättning på gårdagens inlägg Saker kommer till dig som har tillit.

Tankar om hur förtvivlat mycket jag har försökt i onödan genom åren:

• försökt få chefer och arbetskamrater att förstå vilka bra saker vi kan göra.
• försökt hålla ihop relationer med personer som inte velat det eller varit värda det - gäller allt från vänner, partners och släkt till, som sagt, kollegor.
• försökt få andra att ändra sig.
• försökt hjälpa de som inte vill bli hjälpta, eller har förmåga att ta emot hjälp.
• försökt förstå...
• ...

Ja, listan kunde göras längre.

Kanske lite igenkänning?

Varför är vi så otroligt ängsliga? så otroligt "på"? tror att vi ska kunna göra "rätt" och "rätt för oss"... jag tror att det är för att vi är uppfostrade så och att i stor mån "samhällets förväntningar" gör sitt till. 

Idag på morgonen fick jag ännu fler bevis på att tillit ger "tajming". Flera obokade möten löstes genom att jag mötte rätt personer på vägen "som av en slump".

Nu tror jag inte särskilt mycket på slumpen.

Jag tror på tillit. Och på att inte försöka så förskräckligt.

#blogg100, dag 31