Resfeber

Hoppsan, där slog den till. Resfebern.

Jag har rest rätt mycket, inte jättemycket jämfört med många, men mycket jämfört med andra.
Jag är inte flygrädd och jag har bra organisationsförmåga.
Jag har allt som jag behöver ha med mig, det allra mesta ligger redan i väskorna.

Men, så börjar pirret i magen.
Och funderingarna. Har jag glömt något?

Var det jag som talade om att styra tankarna igår?
Funkar inte när de går på autopilot.

Kanske går, men är mycket svårare.

Det jag egentligen vill ha sagt nu också är att mina kommande dagars inlägg kanske inte blir postade inom rätt dygn. Vet inte hur det är med uppkoppling och dator eller platta har jag inte med mig.

Reser med Göteborgs Konstnärsklubb så fokuset är annat.
Ska bli så kul.

Nu får jag gå, ska kolla så passet inte har hoppat ur handväskan...

#blogg100, dag


P.S.  Lite bra att jag som ibland skriver flåshurtigt positiva inlägg har skrivit om oönskade känslor och tillstånd två dagar i rad.

Frustration

Datorstrul är alltid lika frustrerande.
Det jag tänkte få gjort snabbt och lätt fick bero.

Idag var det internet som inte ville sig.
Några svordomar över Comhem.

Ett par timmar senare gick det igen.
Dags att betala den där räkningen.

Checkat in till resan har jag gjort också.
Mot Budapest bär det av i morgon kväll.

Med Göteborgs Konstnärsklubb.
Tillsammans med vännen Pia.

Det ska bli så kul.
Så struntar i frustrationen nu.

Trött.
Trist inlägg, jag vet, men det blir så ibland...

Lite trist också när jag egentligen tänkt skriva om att styra sina tankar,
detta bevis på hur mina tankar lätt blir påverkad av det som händer i vardagen.

Träning behövs.
Tänka tankar om tankarna och hur jag kan bestämma mig.

Låt sig fångas av trista tankar eller styra mot mer konstruktiva.
Återkommer om en metod för detta, du kanske har hört talas om The Work och Byron Katie?

#blogg100, dag 54 

Potatis i cirkel

- Varför ska man alltid plantera i rader?
Så tänkte jag, även inspirerad av lite trädgårdsprogram, tidningar och böcker.

Roligare med lite runda former.
Så igår blev det att jag grävde upp en cirkel i landet för att sätta potatis.
Inuti cirkeln ska jag endera sätta lök, eller vänta tills bönplantorna kommer upp och skaffa en spaljé eller något annat slags stötta. Har funderingar men ingen lösning än.

Kravlös odling är mitt motto. Bara göra det jag känner för. Igår uppmuntrade jag maken som ville sätta en avocadokärna att även sätta bönor i några krukor. Själv puttade jag ner lite persiljefrön i jorden runt pensén i stora krukan. Kan alltid flytta senare.

Apropå flytta så har jag flyttat en hel del pärlhyacinter. En av mina aboluta vårfavoriter och det verkar även vissa djur tycka... De som hararna/rådjuren bitit av bladen på tidigt i våras räddade jag till väggkrukan och de blommar nu. När jag grävde igår så hittade jag några som hamnat för långt ned och inte kunnat ta sig upp till ytan. Återstår att se om de hämtar sig på sin nya plats eller det får bli nästa år?

Det är spännande när man inte planerar så mycket utan tar det lite som det kommer. Får se vad jag har lust till nästa gång jag kommer dit? Få se vad som kommer upp härnäst... såg att både pionen och löjtnantshjärtan är på gång igen i vilket fall. Kul.

#blogg100, dag 53 

Hjärnans enastående förmåga

Idag var det föreläsning på SÄS, Södra Älvsborgs Sjukhus.
Det handlade om hjärnans enastående förmåga.

Från annonsering av evenemanget:

Hjärnans enastående förmåga till reparation och anpassning – plasticitet 

Vad vet vi om mekanismer som hjärnan använder när den förändrar sig i anpassning till nya situationer och förhållanden?

Det var flera namn a.

Föreläsare är Christian Blomstrand, senior professor, Stroke Centrum Väst, sektionen för klinisk neurovetenskap och rehabilitering, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet. Medverkar gör ävenCharlotte Blomgren, leg. arbetsterapeut, Neuro- och rehabiliteringsklinik, SÄS, och doktorand vid sektionen för klinisk neurovetenskap och rehabilitering, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, samt Eva Händén, undersköterska Neuro- och rehabiliteringsklinik, SÄS.

Christian och jag fick även tillfälle att prata lite om Brain Athletics som jag skrev om häromdagen, här. För det är med glädje och rörelse, samt att stimulera alla sinnen, vi bäst hjälper vår hjärna att fortsätta utvecklas hela livet.

#blogg100, dag 52

Fysisk träning + gemenskap + hjärnhälsa + kreativitet = Brain Athletics

Tänk att få vara med när en ny förening bildas, en förening som ser samband mellan fysisk hälsa och hjärnans hälsa, en förening som sammanför hjärnforskning, idrott och brukarföreringar.

Det var jag idag. Föreningen heter Brain Athletics.

Jag fick även chansen att vara med i styrelsen och den tog jag förstås.

Så, du kommer att få höra mer om Brain Athletics. Något du kanske redan känner till är Göteborgs Jubileumslopp?

I år går det av stapeln den 12 september. Varför inte anmäla dig?

Själv kommer jag inte att springa men tänker se till att Hjärnkraft finns närvarande. För är det något som är viktigt för vår hjärna, och för vår hälsa, är att vi rör på oss - kroppsligen och mentalt - och det hänger ihop!

#blogg100, dag 27

Siffermeditation i simbassängen

I dagens inlägg blir det lite filosoferande runt simning.

Idag har jag varit och simmat. 30 längder.

Jag räknar numera i längder och inte antal meter.
I viss mån kollar jag klockan också, brukar simma 20-30 minuter. Sedan bastu.

Jag vill koppla av under simningen, i stället för att prestera. Prestation blir det ändå.
Gillar att känna efter och släppa hjärntjattret.
Jag räknar längderna och upprepar siffran i huvudet under varje sträcka. Så blir det siffermeditation.
I stället för prestation blir simningen njutfylld rörelse och meditation i kombination.
Jag känner efter hur jag vill simma, simmar mest på rygg. Rygg-crawl och vanlig ryggsim.
Fördelen med ryggsim är att öronen är under vattnet och det blir mycket tystare.
En fördel att variera mellan simsätt är att många olika musklerna får arbeta.
Med bröstsim finns risken att spänna nacken. Men lite bröstsim blir det också, när jag behöver se vart jag simmar. När det är fler i banorna.

Ibland simmar jag nästan en hl längd innan jag kommer på vilket nummer i ordningen det är.
Då har tankarna tagit över igen. Dags att släppa dem.
Åter till sifferuppräkning, 10, 10, 10, 10...
När jag är riktigt avslappnad kommer funderingen "vad kommer efter 10?"
Udda siffror bort, jämna siffror tillbaka.
Vänder i kaklet och sparkar ifrån.

Efter simturen stretchar jag lite vid trappan, sedan dags att basta en stund.
I bastun idag fick jag veta att det är bra avgiftning, att man blir basisk.
Det låter bra.
Skönt att svettas ur sig, men 1/2-1 timme som bastugrannen blir det inte.
Knappt 10 minuter får räcka.

Simmeditation och basturening.
Det var dagens träning.
Avstressning och motion på samma gång.
Så bra.

#blogg100, dag 20