Försök inte så förskräckligt

Lite som fortsättning på gårdagens inlägg Saker kommer till dig som har tillit.

Tankar om hur förtvivlat mycket jag har försökt i onödan genom åren:

• försökt få chefer och arbetskamrater att förstå vilka bra saker vi kan göra.
• försökt hålla ihop relationer med personer som inte velat det eller varit värda det - gäller allt från vänner, partners och släkt till, som sagt, kollegor.
• försökt få andra att ändra sig.
• försökt hjälpa de som inte vill bli hjälpta, eller har förmåga att ta emot hjälp.
• försökt förstå...
• ...

Ja, listan kunde göras längre.

Kanske lite igenkänning?

Varför är vi så otroligt ängsliga? så otroligt "på"? tror att vi ska kunna göra "rätt" och "rätt för oss"... jag tror att det är för att vi är uppfostrade så och att i stor mån "samhällets förväntningar" gör sitt till. 

Idag på morgonen fick jag ännu fler bevis på att tillit ger "tajming". Flera obokade möten löstes genom att jag mötte rätt personer på vägen "som av en slump".

Nu tror jag inte särskilt mycket på slumpen.

Jag tror på tillit. Och på att inte försöka så förskräckligt.

#blogg100, dag 31

Saker kommer till dig som har tillit

Kanske inte tillräckligt klatschig rubrik för att bli ett bra nytt talesätt. Men andemeningen är helt rätt. Att lita till. Tillit.

Här satt jag till exempel och funderade på vad jag ska skriva om idag. Kikade in snabbt på Facebook och där var det. En vän hade delat ett inlägg om en föreläsning på Sensus med namnet Skriv din bok!

Jag kan också rekommendera föreläsningen för jag har gått kursen för Ann Westermark. Ett par citat ur inbjudan som jag skriver under på helt.

"Du får tips på hur du ska tänka och planera, goda råd kring struktur och glädje i skrivandet." 

"Fyll på med inspiration och kraft – och goda tankar om din egen förmåga."

"Det mesta är möjligt!" 

En härlig positiv och tillåtande anda som ger en härlig atmosfär av gott delande, uppmuntrande tillrop och konstruktiv kritik. Jag växte mycket och tänker ofta tillbaka på det jag lärde mig under den terminen, för ett och ett halvt år sedan.

Nu kanske ni undrar varför jag inte har gett ut min bok om jag nu skrivit den? Jo, det är så att livet har kommit emellan lite grann... men det kommer en tid för det också, det har jag tillit till.

Jag tar fram mitt minneskort, som säger "När jag skriver är jag på väg."
Att skriva här är också en bit på väg.

Mina egna minnesord var fem S - Strukturera - Sortera - Sålla - Skriv nytt - Skriv om.

Bra att jag tog fram det kortet, fick en påminnelse och ny lust.

#blogg100, dag 30