Se det lilla i det stora.
Se det stora i det lilla.
Se nyanserna.
Se regnbågens alla färger.
Se gråskalorna.
Se mörkret och ljuset.
Se att ljuset alltid vinner över mörkret.
Se att kärleken alltid vinner över hatet, liksom lugnet över oron.
Det är ett välsignat arbete att följa kärlekens väg. Släppa taget om det oönskade, de belastande lagren, låta ljuset och kärleken flöda. En ny sorts kärleksfullt lugn, ett lugn fullt av tillit. Andas i det. Vara i det.
Skalar av lager på lager av ansamlad själslig skit. Ge mer plats för den sanna kärleken, tilliten och lugnet.
Det är en process jag håller på med sedan rätt länge nu. Med hjälp från olika håll - goda samtal, böner, naturen, litteratur och rörelse.
Sommarens bok jag läst två gånger på raken är Den skamlösa nyfikenheten av Astrid Seeberger. Läs den.
Idag på morgonen kom ett bevis på hur långt jag kommit.
I stället för låsning och försvar fann jag mitt lugn i sanna kärleken. Jag kunde nå fram med en ny väg, genom försvaret hos mottagaren. I kärlek, utan en massa ord. En enkel kärlekshandling.
Jag är så tacksam, ska vila i det ett tag.
Klorofyll
Vårgrönska
Sol
Blå himmel
Lätta moln
Världen i möjligheter
Dags att låta potentialen få utlopp!
Dagens insikt kring hur många som är fast i det förflutna och ältar det om och om igen.
När vi ska backa hjälper backspegeln oss med det.
Vill vi framåt hjälper oss backspegeln genom att vi slänger en blick där för att ha koll på läget. Vi ser omgivningen bakom oss och lär av det, för att kunna köra säkert framåt.
På nyheterna igår pratade de elbilar. En intervjuad hade varit så inbiten i det gamla att han varit engagerad i Bensinupproret och spridit rätten till fossila bilar (bensin/diesel). Så hade han provkört en elbil och ändrade sig, kör nu elbil, trots sitt sammanhang som lastbilsförare.
Backspegeln igen, tittar en bara bakåt finns bara gamla lösningar, vi blir fast och ser inte möjligheterna framåt.
Lär av det förflutna men lev i nuet med möjligheterna framför dig.
Jag har reflekterat över goda möten, apropå ett par stundande möten som skaver lite.
Det vi behöver är att införa formen där vi ser varandra i början av mötena, och i slutet.
Kommenterat om detta på ett inlägg av @jacobmorgan i veckan, på LinkedIn.
Checka in, då säger en något om dagsform och förväntningar på mötet.
Checka ut, då säger en vad en tar med sig.
Beroende på möte kan det vara från ett ord, en känsla kanske, till mer konkreta saker, kanske vad som ska göras framöver. Eller en sång tillsammans.
Även Hikari har detta, en skala på 1-10, där ett (1) är det bästa.
Återkommer om både möten och Hikari.
”Tänka fritt är stort, tänka rätt är större.” Ofta citerat och diskuterat. *
- Fria dig från tankar, vill jag säga.
- Större att känna och leva än att tänka.
Tankar kommer ändå, hela tiden.
- Välj dina tankar, släpp iväg de som hindrar dig.
- Välj att känna.
- Välj att leva.
- Sitt inte låst i tvingande tankar.
- Uppmuntra och odla tankar om det goda, livet, kärleken.
Känn livet som får plats när inte tankarnas fängelse styr.
* Thomas Thorild
