Att vara anhörig

 På en sida på 1177.se om att vara närstående/anhörig:

"Du kan vilja stötta den som är sjuk. Samtidigt kanske du själv känner dig pressad, trött, och orolig för hur det ska gå. Du kan också känna dig maktlös för att du inte kan påverka situationen med sjukdomen."

Jag känner igen det så väl, att vilja stötta och att känna sig maktlös. Vara trött.

Många år har gått och det har inte hänt så himla mycket positivt, även om det stundtals känns som om det är ljusningar både här och där. Ibland. Inte just idag. 

Så gick jag in på ÅSS sida

En stor del i frigörandet av sin ångestproblematik ligger i modet att konfrontera sig själv och sina tankar. Du som anhörig kan bli världens bästa stöd bara genom att ta reda på fakta om ångestens olika uttryck och effekter och lyssna aktivt när din vän pratar om sina problem. Kanske kan du också bistå din vän i sökandet efter en behandlingsform som är lämplig. Men glöm aldrig bort att dina egna problem och tankar är precis lika viktiga, att även du behöver stöd ibland. 

Jag har försökt vara bra stöd så länge, men känner mig maktlös för att jag inte når fram. Kanske det inte är mitt fel utan just det att modet att konfrontera saknas. Tänker ofta så, men hur hjälper jag då att ingjuta detta mod? Eller är det min sak? Kanske bara fortsätta söka den behandlingsform som är lämplig. 

Tänk vilken lycka det vore att hitta den.

Reimagine Leadership

Jag är inte säker på att jag helt förstår titeln på dagarna, men det är klart, om en tänker att ta ledarskap både över sig själv och sin tillvaro så. Plus det andra, ledarskap i organisationer m.m..

I januari var jag med på en dag anordnad av Malmöakademin, en organisation jag inte heller fått grepp om. På hemsidan står det:

Malmöakademin är en plattform för lärande över sektorsgränser

De anordnar fantastiska webb-konferenser som den i dag och i januari. Reimagine leadership.

          A learning community to enable change in complexity

Ett fantastiskt citat från dagen som sammanfattar andan: 

Somebody is gonna hear your song. So let's sing very loudly together :-)

Fortsatt berg- och dalbana

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ett vanligt talesätt. Just nu känns det mer rätt än på länge. Livet i pandemin. Inte som något en kunde ha tänkt sig. Inte heller kunde en tänka sig hur en skulle reagera.

Hur lever man i en overklig verklighet?

Hur gör man med allt det vanliga som man bara längtar efter men inte kan leva?

Så drabbas en nära vän, vad gör man med oron?

Jag har tittat på ett inspelat webinar om följderna av pandemin. Fast jag är så jäkla trött på pandemin att jag bara vill spy.

Men det är det som är verkligheten nu. Den overkliga oönskade verkligheten.

I hopp om ett uppvaknande till ett bättre liv snart.

Människor med egen agenda

Idag var vi ute en sväng. På Viking på Axel Dahlströms torg och delade på en pizza. Tog ett par öl. Men så plötsligt var det en kvinna där som tyckte att hennes sak var värd att basunera ut för alla.

Vill man inte höra eller lägga sig i är det faktiskt lite störande med människor som tar plats på det viset.

Så kom vi hem. Maken vilade sig lite. Svärmor ringde. Och hon tar plats på samma oönskade sätt, utan det minsta hänsyn till vad människor omkring henne tycker eller känner.

Det är jobbigt. Särskilt som höggradigt empatisk, att ta hänsyn till de som inte ens vet vad empati är.

Friheter

Igår tog jag mig friheten att inte skriva något, så nu tänkte jag kompensera med att skriva ett extra idag, om friheter. Orden lånar jag från Virginia Satir:

De fem friheterna

Friheten att se och höra det som finns här och nu,

istället för det som borde finnas, fanns eller kommer att finnas.

Frihet att säga det man tänker och känner,

istället för det man borde tänka och känna.

Frihet att känna det man känner,

istället för vad man borde känna.

Frihet att begära det man behöver,

istället för att alltid vänta på tillåtelse.

Frihet att ta risker för egen del,

Istället för att välja att vara trygg och aldrig sätta båten i gungning.

 

Skriva bok?

Häromdagen skrev Seth Godin om tio skäl att skriva sin bok - Ten reasons to write a book.

Jag blev lite sugen igen, som jag ofta blir, på att skriva min bok. Den tanken har funnits hos mig så länge jag kan minnas - en dag vill jag skriva en bok.

För några år sedan gick jag kursen "Jag skriver min bok" för Ann Westermark. Tror att jag skrivit om det innan? Just det, det var när jag kom med i deras blogg. 

Men nu ska jag reflektera över Seths råd.

1. Det klargör mina tankar - ja, att skriva för att samla tankar och "skriva av sig" hjälper ofta.

2. Det tydliggör var du befinner dig just nu - ja, det är nyttigt att samla det som är i nuläget.

3. Det kommer inte bli en bästsäljare, så du kan koncentrera dig på de som du vill skriva för - det här är lite trösterikt för mig som ofta tänker "vad skulle min bok tillföra världen?". Det räcker förstås att den blir viktig för några. Om inte ens det så viktig för mig att skriva det jag vill skriva.

4. Det är ett projekt som är helt och hållet upp till mig - ja, och det är väl det som hindrar mig, att jag velar så..

5. Det är ett generöst sätt att dela - #sharingiscaring är min favorit-tagg. Delande är fint.

6. Som hobby är det energisnålt, tar liten plats och är bärbart - så sant.

7. För att du sedan får anledning att skriva en till - skulle vara det då...

8. Det kommer öka din auktoritet inom ditt område - vore inte helt fel, att även kunna använda som kurslitteratur eller så.

9. Vi behöver höra dina idéer, de är viktiga - ja, det kan man tycka.

10. Och så blir jag författare - en roll jag gärna lägger till alla mina andra.

11. Det är inte så svårt att publicera när jag är klar - nej, det finns en massa förlag och en kan trycka sjäv.

12. Publiceringen är en bonus, ett sätt att avsluta och inte meningen med det hela - helt klart, det är bokprojektet som är grejen.

13. Och du är inte så ensam som du tror.

Nu ska jag fundera vidare på dessa punkter, på vad jag helst vill skriva och lite på vilka som skulle ha glädje av min bok. Förutom jag som skriver den då.

Hälsogången

Hälsogången är namnet min makes farmor gav på gångvägen, en allé, intill våra hus.'

Hälsogången kan vara namnet på vägen till hälsa.

Jag har så många exempel på olika hälsogångar, och ständigt blir det flera.

Idag på hemvägen från Frölunda torg gick jag förbi Positivparken hörde jag plötsligt musik. Det var Sultans of Swing med Dire Straits som kom ur högtalarna. De som lyssnade var unga tjejer som tränade utomhus, med redskap och en tränare som hejade på.

Så många nya former det finns att träna.

Så härligt nu i våren att bara gå ut och gå.

Fåglarna sjunger.