Människan och tekniken

Ämnet för dagen kom till på förekommen anledning, så att säga.

När jag skulle skriva på datorn, som jag brukar, så fanns plötsligt ingen uppkoppling till internet. Vilket föranledde en del testande, att starta om webbläsare, dator och så.

Vardagsmat med teknikstrul, för alla och envar. Nu i de digitala mötestiderna kan vi undra hur mycket tid som går åt till teknikstrul?

Visionen i början av persondatorernas intåg i våra liv, och de första mobiltelefonerna, var att tekniken skulle hjälpa och avlasta och frigöra en massa tid.

Nu under ständigt digitalt flöde och närvaro i sociala medier, påtvingade digitala möten, med det ständiga teknikstrulet, kan vi undra. Har vi fått frihet eller blivit fångar?

Självklart är mycket positivt, som att kunna mötas digitalt när vi inte får resa eller ses, få tillgång till information och kunskap samt att enkelt kunna nå ut, för att nämna något.

Men viktigt att reflektera över när tekniken tjänar oss och tvärtom, och vad vi har den och tiden till. Inte svart eller vitt, rätt eller fel. Utan regnbågens alla nyanser, olika i olika sammanhang.

En radioreklam som går just nu säger ungefär ”Att ha mobiler på möten är som att ha ett spädbarn i rummet. Kräver ständig vaksamhet och vid minsta pip går uppmärksamheten dit”. Lite tänkvärt.

Nu när teknikstrulet störde mig märker jag att mitt fokus blev splittrat. Kan bero lite på sena timmen också så jag stoppar här.

Påven om det allmännas bästa som drivkraften

Positivt överraskad och glad blev jag när jag i gårdagens Dagens ETC läste om Påven Franciskus som skrivit sin tredje encyklika med namnet Fratelli Tutti (Vi är alla bröder)

"I sitt tredje brev till den katolska kyrkan skriver han om att bekämpa egoismen och bygga en ekonomi där det allmännas bästa är drivkraften. "

Har han läst min blogg? Nja, inte så troligt även om auto-översätt finns. Men, så tydligt det blev att det är det här som ligger i tiden. Jag visste inte ens att han varit kritisk till nyliberalismen. Jag har ärligt talat inte vetat mycket alls om honom, mer än att jag snappat upp att han är klimatmedveten. 

Det får nog bli ändring på det nu.

Jag läser vidare:

"Det mest överraskande är ändå att påven strax därpå publicerade sin tredje encyklika med namnet Fratelli Tutti (Vi är alla bröder). Encyklikan baseras på Bibelns berättelse om den barmhärtige samariten men Franciskus betonar att han på ett avgörande sätt inspirerats av de samtal han fört med den ortodoxa kyrkans patriark Bartolomé och med den store imanen Ahmad Al-Tayeb i Kairo. "  

"Det sista kapitlet slutar med: ”Gud ser inte på oss med ögon, utan med hjärtat och Guds kärlek är densamma för alla människor oavsett vilken religion hen tillhör eller om hen är ateist”."

Börjar förstå att rubriken talar om sprängstoff.

"Naturligtvis är det Gud som är huvudfiguren i encyklikan. Men bakom det religiösa språket döljer sig en oförsonligt kritisk uppgörelse med nyliberalismen och en inbjudan att bygga en bättre värld nerifrån och upp. Vi behöver en ny ekonomisk arkitektur där det inte är vinsten, utan det allmännas bästa, som utgör drivkraften, skriver påven. Och, fortsätter han, vi måste omorganisera och förbättra FN och alla internationella organisationer så att de genomsyras av broderskap och solidaritet och inte nationell egoism."

I slutet av texten talar en kvinna om den sociala insats hon gjort utför. Hon erkänner att hon mest gjort det som en plikt, för att få ett erkännande. Men att hon nu omprövat och gör det av kärlek och ser de som hon hjälper som sina bröder, En man som har sett sitt företag som sitt livsverk har gjort om det till ett personalägt kooperativ. Han får frågan om varför:

"– Jag drabbades, säger Carlos. Jag insåg att påven har rätt. Först när vi på allvar behandlar varandra som bröder kan vi bygga en bättre värld."

Jag känner mig också drabbad, positivt, av ett hopp, ett allt större hopp. Det är inte bara jag och några till som har liknande tankar om en bättre värld. Påven står bakom och han har inte bara makt, han har samtalat med de som har makt inom andra religioner och han erkänner även ateister. Det är stort.

Det ger hopp. 

Påvens brev är sprängstoff av Lars Palmgren (artikel i Dagens ETC 2021-01-05)

Tillsammans

Tillsammans är ett ord jag inte minst igår använde flera gånger. 

Tillsammans är ordet för året, tänker jag. Men vill då reda ut lite vad jag inte menar med tillsammans, vad många missförstår med tillsammans.

Tillsammans innebär inte att alla ska göra samma saker, samtidigt,

Tillsammans betyder samverkan kring en gemensam sak, ett fokus, ett engagemang, ett mål.

Samverka behöver inte betyda samarbete, att vi arbetar tillsammans, men vi behöver samsyn för att göra något tillsammans.

Tillsammans betyder inte att vi behöver vara lika, tycka lika eller göra lika. Tillsammans betyder i stället att vi stärker varandra just genom våra olikheter, vår unika kompetens och vår mångfald.

Ett exempel från mig barndom är att alla i vår familj hade uppgifter att göra, från vi var 10-12 år gamla hjälptes vi åt att sköta vårt hem. Bägge föräldrarna förvärvsarbetade och det finns ingen anledning att inte barn och ungdomar ska vara delaktiga, tvärtom. Vi fick dessutom vara med och påverka vilka saker vi ville göra och vi kunde förstås byta med varandra och hjälpas åt. Samverkan. Tillsammans. Ibland samarbete, ibland individuella insatser för det hela.

Det individuella har haft alldeles för stor plats i många år. På det vis ordet individuellt har missbrukats som att det bara gäller att stärka egon o.s.v. Ytterligare ett ord att återkomma till.

Synliggöra och stärka "civilsamhället"

Sätter civilsamhället inom "duttar" - citationstecken - i rubriken. Ordet är nog inte särskilt känt eller vedertaget utanför vissa kretsar, de så kallat berörda eller närmaste.

Civilsamhället behöver därför synliggöras, vad alla gör i det. Föreningsliv och folkbildning. Den sociala ekonomin. Det alla gör ideellt för att de har ett starkt engagemang och oftast en stor vilja till förändring och förbättring.

Det är där jag har verkat mina fem år som ombudsman och där jag verkar i mina styrelseuppdrag och i de arbetsgrupper jag ingår. 

En formulering är 

Det som civilsamhället bidrar med i välfärdsbyggandet. Det som ligger utanför näringslivet och offentligheten. Ex. att föreningar deltar i regioners projekt så att de blir bättre och säkrar en bättre framtida lösning.

Jag letade efter en bra bild att tydliggöra med, men får leta vidare och kanske komma upp med en egen. Jag jobbar tillsammans med en styrelsekollega i Funktionsrätt VG med detta och vi kommer att återkomma.

Min fasta övertygelse är att vi ska synliggöra, tydliggöra och stärka den viktiga roll vi alla har i samhället. För att återta den viktiga roll föreningar och folkbildning liksom andra typer av gräsrotsrörelser har. Aktivism av olika slag är vanligt idag, men inte kopplat till de vedertagna formerna. För att komma vidare starkare behöver vi hitta nya former. 

Tillsammans kan vi jobba för att stärka och återuppbygga vår sönderfallande välfärd. Tillsammans är vi starka, vi alla engagerade eldsjälar. Och alla behöver inte vara eldsjälar. Det räcker långt med att tycka att en fråga är tillräckligt viktig för att ägna lite tid åt. Lite tid av många blir stor kraft.

Många otänkta tankar i detta ännu, men även många idéer att bygga vidare på. Vi hörs.

Hjärtats röst

 Ja, för att kunna följa kärlekens väg behöver en lyssna till hjärtats röst.

Välja ljuset och glädjen, göra det som känns bra och våga välja bort det som kanske pockar på. Det finns så många "måsten" och "borden" som vill fram trots att det är flera år sedan jag bannlyste dessa ord. Det var med hjälp av mitt favoritcitat från Samtal med änglar: 

 

"Måste och borde är döden.

  Låt glädjen föra din pensel."

 

Pensel och måla och EQ-painting. Skapa. Kreativitet. Livet.

Ljuset tillbaka idag har vi fått se solen. Underbart. Helt enkelt underbart. Men snålblåsten var kall.

Orden att använda i stället för de bannlysta kan vara till exempel - ska - vill - kan - behöver - ... Endast ett fåtal fall de orden verkligen har sin plats och då använder jag dem. Men oftast bromsar jag, backar och väljer om. En nyttig reflektionsövning. Vad är det egentligen jag ska/vill/kan/behöver? Just nu är det att gå och lägga mig. God natt.

 

 

Redan dags att tveka?

Det är den andra dagen på det nya året.

Jag som inte tror på nyårslöften. Jag tror ändå på mycket. Och tvekar mycket.

Varför ska jag hålla på att skriva en gång om dagen, vem tror jag att jag är?

Varför har Jante ett så stort tag över oss, över mig?

Varför kan vi inte bara tänka att det jag gör är på kul, lite för att prova på? 

För att så många hela tiden säger hur vi ska vara. Ska inte gå in på det nu. Återkommer. 

Just nu känner jag ändå att det är lite kul att jag skriver något alls idag. Kram på er

Kärlekens väg

Nytt år och överallt floskler om hur en ska sätta mål, ge löften och hålla på, för att det nya året ska bli "fantastiskt" och så mycket bättre än det vi lämnat. "Bara du anstränger dig så". Typ.

I stället för individens kravfyllda och kvalfyllda tillvaro vill jag förespråka TILLSAMMANS. Kommer att återkomma till det, mycket och ofta. 

Också det att gå KÄRLEKENS VÄG.

Den sanna vägen. Den som är hållbar att gå och hålla sig på. Att vara sann mot mig själv och uppkopplad med det goda universum. 

Tror det får bli ett kort inlägg idag, denna nyårsdag 2021. Önskar alla allt gott för det nya året, önskar alla mycket kärlek, gemenskap och närvaro i medvetenhet.