Säg inte förlåt...

Hittade en fin insiktsfull serie som tar upp problematiken med att säga förlåt hela tiden. Sluta med det, välj något smartare i stället, säg tack.

Min översättning, kommentarer känns överflödiga för mig just nu, men jag vill gärna ha kommentarer från dig :-)

Om du vill säga TACK säg inte FÖRLÅT
Om du vill säga TACK för ditt tålamod säg inte FÖRLÅT att jag alltid är sen
Om du vill säga TACK för att du förstår mig säg inte FÖRLÅT att det inte går att förstå sig på mig
Om du vill säga TACK för att du vill vara med mig säg inte FÖRLÅT att jag är så jobbig att vara med
Om du vill säga TACK för att du lyssnar säg inte FÖRLÅT att jag bara babblar på
Om du vill säga TACK för att du uppskattar mig säg inte FÖRLÅT att jag tar så stor plats
Om du vill säga TACK för att du har trott på mig hela tiden säg inte FÖRLÅT att jag är en besvikelse
Uppskatta andra för vad de har gjort även om de inte vet om det, TACK
Be inte om ursäkt för att du finns till för det är inget fel

Om du vill säga TACK säg inte FÖRLÅT

Källa: Yao Xiao

#blogg100   Dag 7

Om att säga nej

Seth Godin är en av mina favoritbloggare, egentligen den enda jag följer - inte så att jag läser hans blogg varje dag men han bloggar en gång om dagen och jag prenumererar på inläggen till min mejl. (Associerar som vanligt till nya intressanta spår - hur följer och hittar folk det de läser? Använder man RSS/mejl/flöden på FB, Twitter, Instagram, favoriter i webbläsaren, tips från vänner, ,...?? Jag kanske återkommer om detta, vem vet.)

När jag läser något bra vill jag ofta dela, och jag delar hellre korta saker som jag tror att andra orkar läsa... såna korta, koncisa och oftast träffsäkra inlägg levererar Seth Godin, hela tiden.

Idag fastnade jag för ett om att säga nej.
Jag kör min vana trogen en fri översättning och lite kommentarer.

Om du inte är stolt över det, gör det inte.
Om du inte kan göra ett bra jobb, ta dig inte an det.
Om det kommer att distrahera dig från det som är riktigt viktigt, låt bli.
Om du inte vet varför de vill att du ska göra det, fråga.
Om du behöver gömma det för din mamma, tänk på saken.
Om det gynnar dig men inte de du bryr dig om, avböj.
Om du håller med massan, det är inte tillräckligt.
Om det skapar en vana som kostar i det långa loppet, börja inte.
Om det inte för dig framåt, tveka och gå sedan din väg.
På den korta vägen verkar det alltid brådskande, och ett ögonblick när kompromiss känns rätt. Men i det långa loppet är det alltid det goda NEJen som vi kommer ihåg.

Som sagt översätter jag lite som jag vill, kommentera gärna och ge dina förslag.
Min kommentar är att det här får mig att tänka på Søren Kierkegaard 
och det han skrivit om när det skaver. Då ska man leta någon annanstans.

Originaltexten och källan:

If you're not proud of it, don't serve it.
If you can't do a good job, don't take it on.
If it's going to distract you from the work that truly matters, pass.
If you don't know why they want you to do this, ask.
If you need to hide it from your mom, reconsider.
If it benefits you but not the people you care about, decline.
If you're going along with the crowd, that's not enough.
If it creates a habit that costs you in the long run, don't start.
If it doesn't move you forward, hesitate then walk away.
The short run always seems urgent, and a moment where compromise feels appropriate. But in the long run, it's the good 'no's that we remember.

http://sethgodin.typepad.com/seths_blog/2016/03/on-saying-no.html 

#blogg100   Dag 6

Streck i allt

Idag blir det streck  räkningen.

Streck i det hele, att något skulle bli skrivet.

Vi har en sjuk katt i hemmet.

Vi undrar hur det ska gå med henne.

Vi är inte så lite upptagna med det.

Blir så glada när hon äter lite. Om hon går på lådan. Ja, det är en innekatt.

Dricka ska hon också.

Vet ju,
vet ju med mig
det kan vara värre...

Men, att göra det bästa i det som är, det tror jag på

blogg100   Dag 5

Känslomässigt pruttande

Vilket härligt uttryck, på engelska "emotional farting".

Om att klaga är som att prutta emotionellt i ett trångt utrymme - man pruttar inte mer än man är tvungen i en hiss...

Läst här:   Complaining is terrible for you, according to science.

Underrubriken handlar om att när en ägnar sig åt negativitet så får det fruktansvärt allvarliga konsekvenser för ens mentala och fysiska hälsa.

Fråga mig, jag har sett det i min närhet. Men tänkte inte bli så personlig nu utan mer reflektera lite mera över artikeln. Den innehåller tre punkter, och nu får jag ursäkta för dålig översättning för timmen är sen...

1. Synapser sänder kemiska signaler och lika går tillsammans

"So let's boil that down--having a thought makes it easier for you to have that thought again."

Ganska lätt att förstå då att det är bättre med positiva tankar, eller hur.

2. Du blir som du umgås

Det har väl vi alla hört, men ta det i det här sammanhanget, visst är det smartare att vara med positiva människor om det uppmuntrar positivitet.

"surround yourself with happy people who rewire your brain towards love." 

3. Stress är fruktansvärd även för din kropp

Förutom för den mentala hälsan är negativitet nedbrytande för din kropp:

"When your brain is firing off these synapses of anger, you're weakening your immune system; you're raising your blood pressure, increasing your risk of heart disease, obesity and diabetes, and a plethora of other negative ailments,"


Nog sagt, nu håller vi oss positiva, eller hur?
Och detta hänger också ihop med årets ord och tema - att värma.

#blogg100  Dag 4

Fy fan vad jag är bra!

När utropade du senast så till dig själv? - Fy fan vad jag är bra!

Eller tillsammans med några - Fy fan vad vi är bra!

Kanske var det senast på studentdagen? eller på den där kick-offen?

Men i vardagen.

När det pratas om att fira segrar ska det ofta vara tårta eller bubbel, något att äta och dricka... något materiellt, kanske vankas det bonus?

Men att helt enkelt fira det i ord, få vara i känslan och ropa ut sin tillfredställe? Fira med värmen av att vara nöjd, med sig själv eller tillsammans.

I morse kände jag mig så där härligt bra, nöjd med ett par saker - ganska små saker men dock - saker som jag hade fått gjort utan ansträngning, utan varken krav eller planering. Bara lite utöver det vanliga.

Så gick dagen. Vardagen med omplanerade möten och deltagare som inte kom. Oväntade telefonsamtal och avbrott.
Lite mer stress än önskat.
Och så lätt att känslan försvinner, tröttheten kryper på. Visst missnöje likaså och du är snart på gränsen till "f-n också"...

Bra då att jag gjorde ett utkast här i morse, som hette just - Fy fan vad jag är bra!

Så jag kan gå och lägga mig med den känslan. Gott.

#blogg100  Dag 3

Mitt ord för året är VÄRME, att VÄRMA

I stället för nyårslöften, som jag nästan aldrig har pysslat med, så gillar jag att sätta fokus på ett ord som kan vara lite av en ledsagare under året. När jag skummade igenom tidigare inlägg såg jag att jag förra året utsåg GLÄDJE till ett sånt ord.

Glädje vill jag absolut fortsatt ha med mig på färden, GLÄDJE är ett bra fokus. Och glädje finns med i det citat som jag citerar mest av alla *:

MÅSTE och BORDE är döden 

Låt GLÄDJEN föra din pensel

Tidigare viktiga ord jag har fokuserat på och därefter införlivat i mitt liv - i mitt väsen, varande och görande - är TILLIT och KÄRLEK.

Ser med vemod tillbaka på den tiden då jag som ett mantra rabblade KÄRLEK, VÄRME och RESPEKT på väg till dåvarande jobbet. Då var det som för att bygga en sköld, eller "ta på teflontermosen" som en beteendevetare uttryckte det, som ett skydd mot en tillvaro där jag inte kände att vi blev behandlade med respekt. Det var tufft.

Respekt för varandra är grundläggande. Att det bottnar i respekt för sig själv är något jag med tiden förstått allt mer, att det är därför som vissa inte kan visa andra respekt...

Åter till VÄRME och att VÄRMA som också är ett mycket bra fokus.

Värme, värme, värme, tänker jag när jag stöter på något av det jobbigare slaget - om det så är en annan person eller en av mina egna tankar.
Stoppar mig själv med att upprepa ordet, i stället för att svara för fort eller gå i försvarsläge.
Under tiden jag upprepar ordet hinner jag reflektera och inser oftast om det är värt någon kamp.
Om inte är det alltid bra att sprida värme hur som helst.

Det blev ett litet vardagstips i värmens tecken. Känn värmen.

 * Samtal med änglar, Gitta Mallasz

#blogg100, Dag 2

Att blogga eller inte blogga, är det frågan?

Frågan i rubriken ställer det lite på sin spets - Varför vill jag vara med i #blogg100 igen? Inte någon kvalfylld fråga direkt, utan för mig handlar det om lust - har jag tillräckligt med lust att anta utmaningen igen? Svaret är JA.

Första året, för två år sedan, gick jag i mål. så att säga, men jag var en riktig doldis. Spred inte bloggen alls, berättade bara för ett fåtal att jag var med. Det var mitt val då.

Förra året valde jag att kliva av efter en sådär 55 dagar, var på resa och kände mer press än lust.

Så här reflekterade jag om det några veckor senare, i ett utkast som jag inte publicerade:

Det blev bara halva sträckan i år, av #Blogg100 

"Bättre fly än illa fäkta"  Stämmer faktiskt ganska bra, klokt val att inte addera kravet att producera ett inlägg per dag till allt annat...

... men, det har också inneburit att jag inte har skrivit på över en månad. Nästan alls.

När jag inte skriver är det inte bra.
Jag behöver skriva av mig.
Skriva ner tankar och idéer.
Citat från böcker och annat som cirkulerar. 

Jag behöver avlasta min hjärna från allt som surrar och trängs där. 

Citatet visar tydligt min största orsak att vara med - att jag vill och behöver skriva - och #blogg100 ger mig anledning att göra det hundra dagar i rad :-)

#blogg100, Dag 1